Thank you very much.  Thank you very much.  Thank you very much.  Thank you very much.  Thank you very much.  Thank you very much.  Thank you very much.  Thank you very much.  Thank you very much.  Thank you very much.  Thank you very much.  Thank you very much.  Thank you very much.  Thank you very much.  Thank you very much.  Thank you very much.  Thank you very much.  Thank you very much.  Thank you very much.  Thank you very much.  Thank you very much.  Thank you very much.  Thank you very much.  Thank you very much.  Thank you very much.  Thank you very much.  Thank you very much.  Thank you very much.  Thank you very much.  filmen simulerade om en trafikolycka  och offerna för  trafikolyckorna i verkligheten då, de blev  besatta av att  iscensätta trafikolyckor  och började fantisera om att kopiera  den här scenen från filmen då  in i en riktig trafikolycka där då den här  skådespelen skulle vara med.  Som Baudrillard påpekade om  i Vietnamkriget så betyder inte  simulation av krig  att kroppen inte lider.  På samma sätt är det med de här  simulerade trafikolyckorna.  Bara för att det är en simulerad  trafikolycka betyder inte att det är riktiga som  skadas i dem.  Som du nu  förhoppningsvis förstår så  kollapsar poler  och skillnader i simulationens värld.  Och i de  simulerade trafikolyckorna cirkulerar  symbolerna för teknologi  och människan.  Bilens metallurgi  och kroppens semiurgi.  Våldet  och sexualiteten.  En och samma möbiusremsa.  Jag hoppas att du kommer ihåg  konceptet av möbiusremsa från  avsnitt ett.  Semurgi, som jag sa, kroppen hade då.  Det är skapande av  ny mening genom skapande  av nya symboler.  Simulerad mening, med andra ord.  Skillnaden mellan alla de här begreppen  försvinner.  Precis som med polerna  fader och moder kollapsar in i varandra  när man klonar  efter dess DNA-strängens kodning  istället för genom en individualiserande  sexualiteten i en människa.  Människan och teknologin  blandas ihop  i en simulerad  trafikolycka där all då  som vi sa, det här är  ett citat från boken, där all  metallurgi av olyckan  kan tidas  i semiurgin på kroppen.  Semiurgin på kroppen, alltså  meningen som skapas av de nya  symbolerna på kroppen,  är alltså skadorna som  for den åsamkat.  Skadorna  är en förlängning  av bilen.  Kroppen, kan man säga, får liv  i simulationen  i sin död, och blir  som en konstruktion utan liv  att applicera vilken  dålig skada du än vill på.  Både i ad jämförem  ungefär med  graffiti på betongväggar  och tunnlar.  Som Marshall McLuhan  pratade om i introduktionen  av förra avsnittet av  Simulation and Simulacra  så är  teknologin en slags  protes  eller en förlängning av människan.  Precis som  telefonen är en förlängning  av människans munn och öron,  tvn är en förlängning av våra ögon  och öron, bilen  är en förlängning av våra fötter  eller vår möjlighet  att färdas.  Dock i den här boken  Crashed Up så är  bilen  förlängningen av  människans anomalier,  olyckan,  skadan och sexuellt  våld.  Bourdillard menar dock  att det inte är fråga  om någon perversion.  Det är ingenting perverst  då det kräver  att det som händer utanför  är det normala.  Men i simulationen  kollapsar även  polerna normalitet  och perversion.  I simulationen  är perversionen det normala  vilket gör det normala  till det perversa.  Termerna cirkulerar  i en möbiusremsa.  Utan början eller slut,  omkrets eller geografisk  utbredning.  Perversion indikerar  också dysfunktion.  Vilket inte heller finns i en simulation  där mediumet är strikt  mekaniskt, bilen.  Allting fungerar  bara som det gör.  Utan djupare förklaring  eller mening.  Därför menar Bourdillard  att de mekaniska aspekterna  i människan i simulationen  kommer att kollapsa  in i mekaniken  och bli oskillbara.  Den mänskliga aspekten  av känslor  kollapsar då inte  in i simulationen då den inte är  av en mekanisk natur.  Utan är uteslutande  en mänsklig aspekt.  Människans  mekaniska aspekter som  kollapsar in i den här simulationen  är då språk,  våld,  och sexualitet.  Men vad som blandas ihop  är helt slumpmässigt.  Utan någon  egentligen vidare mening  eller anledning.  Språkbruket när det kommer till att  beskriva de här simulerade  bilulyckorna visar hur språket  har blivit en förlängning av  bilen det också.  Ingestans beskrivs  sexuella utövningar på kroppar  i bilulyckorna.  Med intima värdeord.  Utan de erotiska termerna  är strikt mekaniska.  Mekaniken lever i  symbios med människan.  Språket,  sexualiteten i en enda stor  superstruktur.  Du undrar säkert  hur sexualitet kan betraktas  som mekanisk.  Borde jag ladda fram de mekaniska  aspekterna av sexualitet så här?  Sexualitet  är steget efter  åtrå.  Fantasi om ett scenario.  Manifesterat i den fysiska  världen och dess verkanden.  På det sättet är  sexualitet enligt Bordeaux  strikt funktionalistisk.  Då det utan  den mekaniska biten  applicerar på den verkliga världen  förblir åtrå.  Fantasi.  Han skrev  sexuell åtråd.  Det är aldrig någonting annat  än möjligheten  kroppar har att kombinera  och utbyta sina tecken.  En av kroppens mest funktionalistiska  symboler är  sexualiteten.  Det är därför sexualitet är en så stor  del av vår hyperreala värld  som i övrigt  är mest fokuserad på de  mekaniska aspekterna av människan  som teknologi och produktivitet.  I den simulerande trafikolyckan  finns det ingen skillnad  på mekanik,  metallurgi och sexualitet  då deras  symboliska värde  är av det funktionella och mekaniska.  De nya  öppningarna på kroppen  såren,  skrapsåren och så vidare  de är då en förlängning  av bilen.  En slags mekanisk skada.  Inte kopplad till  sadomaschism  eller sadism  som kräver ytterligare mänskliga  faktorer som det inre livet  känslor, dominans  spänning  somatisera, psykologiska  symptom och så vidare.  Vilket då är helt  frånvarande från det här simulerade  scenariot som är då helt mekaniskt.  De blir nya sexuella öppningar  för den mekaniska biten  av sexualitet.  Bordiard skrev  Sex som vi förstår det  är ingenting annat än en minimal  obetydlig och specialiserad  definition  av alla möjliga  offer och symbolikutövningar  till vilken kroppen kan öppna sig själv upp till.  Inte längre till naturen  utan till påhitt  genom simulakrumet, genom olyckan.  Sex är  ingenting annat än det här  förtunnandet  av en drivkraft kallad åtrå  på i förväg  förberedda zoner.  Och här då nästa del  Simulacra and  Science Fiction  Bordiard menar att  den här typen av science fiction  där man tar mekaniken  från den här världen  dess världsutvecklingar  verkar den av karaktär  men upphöjer den till  oändlig potential  inte längre fungerar.  Han med att den inte fungerar  för att självaste fenomenet  som fiktion anspelar på  någonting som står i motsats  till den riktiga världen  har kollapsat.  Motsatsen till det verkliga  fiktionen  har kollapsat in i verkligheten  eftersom att  verkligheten  inte heller  är verklig  den är inte heller overklig  den är hyperiell  mer verklig  än verkligheten  verklighetens apparatur  upphöjt till högsta graden  simulerade i maskiner  det har  ödesdigra konsekvenser  om fiktion inte längre är möjlig  eller snarare  att verklighet och fiktion  idag är omöjliga  att skilja åt.  Vad är det då att fantisera  när fantasin  inte ens motsätter sig  i verkligheten?  Tills nu har vi alltid  utanför verkligheten haft  en reserv med fantasi  men den är nu  helt borta  när den är likvärdig  med verkligheten.  Bordjad skrev  Det är inte längre möjligt  att fabrikerna  pressera  det overkliga  från det verkliga  det fiktiva  från det riktiga  processen kommer snarare  vara motsatsen  det kommer vara att sätta situationer  modeller av simulation  på plats  och uppbåda dem känslan  av det verkliga, av det banala  av den levda upplevelsen  att återuppfinna  det riktiga som fiktion  just efter  som att det har försvunnit  från våra liv.  Hallucinering  av det riktiga  av den levda upplevelsen  av det vardagliga  men rekonstruerat  ibland ner till  oroväckande märkliga detaljer  rekonstruerat  som ett djur- eller växtreservat  framfört med en  transparent precision  men utan  substans.  Overkliggjord i förväg  hyperrealiserad  Det här är science fiction  i en värld som är  hyperreell  Verkligheten  har idag blivit utopin  En sann science fiction  är idag  simulering av  verkligheten  En science fiction  är att simulera  verklighetens processer  men oundvikligen  genom samma karaktär  som en simulation  det vill säga  att polerna i processerna kollapsar  Det är precis vad novellen  och filmen Crash gör  Burdiad delar sedan upp  simulacra i olika kategorier  beroende på vilken  distans  de projiceras från verkligheten  Den här distansen har  å ena sidan verkligheten  och på den andra sidan  fantasi  och är vad som håller  verklighetsprincipen  vid liv  När distansen av projicering  blir för kort  blir då verklighet och fantasi  omöjlig  och hyperrealitet  tar dess plats  Här är de tre kategorierna  Burdiad sätter upp  efter distans av projicering  Simulacra som är  naturliga  grundade på bilden  harmoniösa  optimistiska  och siktar på återbetalning  eller den ideala  institutionen av naturen  skapt i  Guds bild  Utopi  Sedan då  Simulacra som är produktiva  grundade på  energi och kraft  globalisering och  expansion  och en obestämd  frigörelse av energi  Simulacra av  simulation  grundade på  information  modellen  total operationalitet  operationalitet  och  hyperrealitet  har som mål  total  kontroll  ett simulacrum med  maximal projicering  är simulacrumet som är ett helt  universum i sig  helt frånkopplat från vårt  Burdiad menar att  utopin tillhör den här formen av simulacra  simulacra med graft minskad projicering  kan vara klassisk  science fiction  med teknik och  verkanden från den här världen  bara befriat från verklighetens  begränsningar  och är de produktiva simulacrerna  eller  produktionsband i vår värld  simulacrerna med minst projicering  är de där verkligheten är byggd efter en modell  då har vi en minsk projicering  då har vi en minsk projicering  då omvänds processen  dessa simulacra  projiceras inte ur verkligheten  nu är det simulacrumet  som projicerar verkligheten  och det är då som verkligheten blir helt hyperrealiserad  skillnaden mellan simulacra och verklighet  mellan verklighet och fantasi  är helt borta  Burdiad skriver att  modellerna  utgör inte längre det imaginära  i relation till det riktiga  de är i sig själva  en förväntan  på det verkliga  och lämnar således inget rum  för någon sorts  fiktionell  förväntan  verkligheten har möjlighet att  överträffa fantasin  då fantasi  kan alltid utökas  men  verkligheten kan aldrig förbipassera en modell  då modellen är anledningen till företeelsen  den är upphov till  du kan bara ändra företeelsen  genom att ändra modellen  tidigare fungerade fantasin  av anledning hur verkligheten fungerade  av anledning hur verkligheten fungerade  men idag  fungerar verkligheten  av anledning hur modellen fungerar  så idag kan vi nödvändigtvis  aldrig förbipassera fantasi  eftersom att den har blivit modellen  för verkligheten  verkligheten  är fantasi  vilket lämnat verkligheten  till utopin  utopi  utopi  utopi  nästa del här  heter djuren  den här delen  förstod jag inte riktigt vad den har för relation till  ämnet av boken vilket är ju då simulacrum och dess  verkan och företeelser i vår värld  men det är fortfarande en väldigt intressant diskussion  jag kommer inte ta med allting han diskuterar om det  eftersom att jag inte riktigt förstod kopplingen men  det är ändå intressanta  påpekarna han gör  så den röda tråden i det här avsnittet är hur vi  behandlar djur  på  är en spegling  av hur vi blir behandlade av systemet  Bourdiad skrev  alla aspekterna  av den moderna behandlingen av djur  spårar växlingarna av  manipulation av människor  från  experimentation till  industriell tryck  i uppfödning  experiment på djur  tvingar fram vetenskapliga bekändelser  precis som man tvingade fram moraliska bekändelser  under inkvisitionen  att få bekändelser under inkvisitionen var meningslöst  eftersom att de bekändes under stress  stress är  enlig Bourdiad  ingenting annat än en  spricka i transparansen  i kausalitet  med det menar han att  psykologiska men  inte har med logik att göra  stress  och psykologiska men  är som det logiska svaret på någonting ologiskt  någonting man inte förstår  det är inte att utforska beteenden i dess normala tillstånd  och speglar alltså inte en reaktion på det här  och speglar alltså inte en reaktion på det här  och speglar alltså inte en reaktion på det här  en reaktion som skulle kunna sägas motsvara någon verklighet  han skrev också  vilken bekändelse  är det vi letar efter att utpressa från djuren  från under skalpellen och elektroderna  precis som det medgivandet av en  objektivitetsprincip  vilken vetenskapen aldrig är säker på  vilken den i hemlighet  inte känner något hopp för  Bourdiad gör en mycket svagare uttryck på det här  Bourdiad gör en mycket svagare uttryck på det här  en spännande jämförelse mellan orsaken  till psykologiska patologier i djur  och människor  de verkar bero på  i många anseenden samma sak  att grundläggande psykologiska behov  inte bemöts  vilket leder till en frustration  som hindrar hälsosam psykologisk utveckling  som hindrar hälsosam psykologisk utveckling  som hindrar hälsosam psykologisk utveckling  Bourdiad pratar om en vetenskaplig utveckling som  Bourdiad pratar om en vetenskaplig utveckling som  berör ämnet om djur uppfödda i uppfödningsgårdar  berör ämnet om djur uppfödda i uppfödningsgårdar  och hur de utvecklar psykologiska men  från Science and the Future  juli 1973  de kom fram till att djur i allt för trånga utrymmen  utan någon möjlighet till kontakt eller rörelse  utvecklar psykologiska symptom  kor låg och slickade på golv  till som svalt ihjäl  om ingenting gjordes  höns hamnade i en slags masspsykos  harar utvecklade riktigt svår ångest  och de började äta på varandras avföring  de blev mer känsliga för parasiter och infektioner  honorna blev strila  och dödssiffrorna steg  det är i sin förlängning  att det är en slags masspsykos  en dödsdrift  den enda lösningen på en situation  där du närmar dig döden  mer än vad du lever  utan utväg  en ologisk drift  som är en logisk reaktion  på ett ologiskt levnadssätt  djuren i sitt allt för onaturliga fångenskap  utvecklar en dödsdrift  vad vi kallar för  psykologiska dödsdrift  psykologiska patologier  lösningen företagarna kommer med  är det helt enkelt mer utrymme för djuren  lösningen kommer  enligt Baudillard  när de psykologiska menen  är så illa  att man känner mer på att göra någonting åt dem  än att låta det vara  på så sätt menar Baudillard  att människans psykologiska situation  också ser ut  de psykologiska situationerna  som vi framkallar  är ett logiskt svar  på ett förtryckande  ologiskt levnadssätt  där de grundläggande  psykologiska behoven inte uppfylls  där vi närmar oss döden  mer än vad vi lever  under hela den mänskliga upplevelsen  försätts människan  i situationer mot  sin fria vilja  utan egentlig möjlighet  att ta sig ur  utom att vi har brist på  är inte fysiskt  men situationens natur  delas med den av djuren  så inte riktigt en kommentar på simulacra  men fortfarande  intressant diskussion  som man kan  som jag tror ändå många  säkert har gjort  till en viss del  här är nästa del i alla fall  som går tillbaks till  diskussion av  hur en simulacra fungerar  det här avsnittet heter då  det kvarstående  kvarstoden  är ett koncept utan motsats  om man ska ta  bordejad på hans ord  termen fungerar inte  som de flesta termer  som får sin mening ur sin motsats  att det finns en skiljeline  som skiljer de två motstående termerna  uppåt och neråt  höger, vänster  gott, ont, kärlek, hat  är alla termer  vi kan  konceptualisera som motsatser  med skiljelinjer  de är  oppositionella  termer i binära  motsatser  och det är också  en del av den här  på ena sidan har vi en term  och på den andra sidan dess motsats  och så skiljer någonting dem åt  en riktning, en känsla  och den ena springer ur den andra  vice versa  utan termens motsats  skulle termen vara meningslös  och det här är någonting vi har diskuterat tidigare  om hur mening försvinner i termer  genom att motpolen  eller polerna kollapsar  men då  kvarstoden  fungerar inte på det här sättet  vad är motsats till det kvarstående?  originalet  nej, dess motsats är kopian  vilket i sig  är kvarstoden av originalet  är summan  motsats i kvarstoden  nej, då får du någonting annat  kvarstående  summan inkluderar aldrig det kvarstående  per definition  av vad det kvarstående är  man kan aldrig  ta bort från det kvarstående  utan att det man tar  då blir den här mystiska  motsatsen till det kvarstående  så vad är på den andra sidan  skiljelinjen  av det kvarstående?  här blir det  en märklig mening  det som är motsatsen  det som ligger på andra sidan  skiljelinjen  av det kvarstående  är kvarstoden  av det kvarstående  och de flesta termer  får sin mening ur  binär opposition  som höger-vänster  så får återstod  sin mening ur  singulär opposition  återstod  återstodens återstod  det är en struktur  av motsats  som är helt reversibel  den går att vända på  och titta på likadan  från båda hållen  på båda sidorna av motsatsen  ligger samma koncept  ingen annan term  fungerar på det här sättet  höger  är inte vänsterns vänster  ondare är vänsterens vänster  kunskap  är inte det godas godhet  och så vidare  kvarstoden är alltså en term  utan motsats  eller där motsatsen  är samma term  motsatsen är en spegelbild  ganska direkt menat  den fungerar på precis samma sätt  som din spegelbild  man kan säga att din spegelbild  är kvarstoden  av dig  eller att din spegelbild  eller så är du kvarstoden  av spegelbilden  Baudillard skrev  omöjligheten att determinera  vad som är återstoden  av det andra  är vad som karaktäriserar  simulation  din spegelbild  är en simulation  men en naturlig sådan  verklighetens  eko  en simulation  av exakt likhet  till skillnad från simulacra  som bara kan vara arbiträrt  lik någonting  Baudillard säger att meningen  när allting har tagits bort  så finns ingenting kvar  är ologisk  rent konceptuellt  så kan du inte ta bort  från det som är kvar  utan att det kvarstående  då blir till sig motsats  det man tog det till  om vi följer  konceptet av det kvarståendets  logik  så måste meningen egentligen lida  när allting har tagits bort  så blir resten allting  Baudillard skrev  när ett system  har absorberat allting  så blir resten allting  när man har lagt till allting  när ingenting kvarstår  så blir  hela summan  till kvarståenden  Baudillard menat  det är det här märkliga fenomenet  vi har hamnat i idag  när allting  har tagits upp i omloppsbana  när allting  har blivit hyperiellt  och när ingenting står utanför  det här systemet  blir allting  det resterande  allting har vänts upp och ner  klassiskt  så är det kvarståendet  som är anomalin  minoriteten  och det normala majoriteten  det galna har varit  anomalien  det kvarståendet  av det psykologiskt fungerande  idag är det  det normala som är anomalin  och det galna  det tungt vägande  det kvarståenden  som är det tungt vägande  verkligheten är idag  det kvarstående  anomalin  vilket Baudillard ger flera exempel på  födsel  är det kvarstående  om det inte är symboliskt  återbesökt genom initiation  död är det kvarstående  om det inte är löst  i sörjande  utan i det kollektiva firandet  av sorg  värde  är det kvarstående  om det inte är reabsorberat  och förflyktigat i cykeln  av utbyten  så  och nästa del här heter  den spinnande  kadaven  och här kommer lite koncept  som är  mycket främmande för  de allra flesta  jag garanterar att det kommer att vara väldigt främmande  koncept för dig med  nu kommer vi in på  avantgarde  ja och det vi ska  prata om då är  patafysik  det är termen som  Baudillard använder  för att beskriva hur vi ska  överlista systemet  låt mig göra en snabb förklaring  av vad patafysik är  åtminstone så som Baudillard använder det  på grund av vad patafysik  vill förklara  är det en term med något oklar  definition  först ska sägas att  metafysik  är det som till synes i alla fall  ligger bortom  fysiken  för att ta ett exempel  så är din hjärna  med sina synapser  elektroniska signaler  och materia  ett fysiskt fenomen  men din egen upplevelse  ditt sinne  verkar bortom  de här fysiska fenomenen  om den har  sin egen existens eller inte  är en annan fråga  men det är en 100% legitim värld  som det kända citatet  jag tänker alltså finns jag  jag låter vara vittne för  sinnet har  trots sin mystiska existens  en fundamental  och djupgående  påverkan på världen  precis som det fysiska  planet ger upphov till  metafysiska fenomen  menar patafysiker  att det metafysiska planet  producerar patafysiska  fenomen  en värld bortom metafysiken  grundaren av termen  Alfred Jarry  Jarry  Alfred Jarry  gav hundratals  definitioner till termen  som av sin natur  inte kan ha någon särskild  eller generell definition  eftersom att fenomenet  varken är någonting generellt  eller särskilt  här är några  exempel på definitioner som har gjorts  om patafysikernas  och här kommer den längsta  av dem  som är väldigt svåra att packa ur  vilket är också hela  lite poängen med patafysik  att det ska vara det, det är naturen av vad det är för någonting  och sen kommer jag  säga några bara  snabba  definitioner som är  att koka ner de långa definitionerna  men ingenting av det kan egentligen  träffa på hjärtat av vad patafysik är  som att patafysik i sig inte ska ha någon  kärna i sig  det ska inte betyda någonting egentligen ens  betydelse och mening  har ingen mening  i den här världen då  du förstår kanske varför Badiad gillar det konceptet  men då  patafysik, lite definitioner  patafysik är det som är  superinducerat  på metafysik  vare sig inom eller bortom  den senare begränsning  utsträckande  lika långt bortom metafysik  som den senare  bortom fysik  till exempel  ett epifenomen  som ofta är tillfälligt eller oväsentligt  patafysik kommer framförallt  vara vetenskapen om det  särskilda  till trots den vanliga åsikten  att vetenskap bara kan vara om det  generella  så patafysik  kommer undersöka lagarna som styr  undantagen  och kommer förklara  universumet som kompletterar  vårt  eller mer eller mindre ambitiöst  kan förklara ett universum  som kan vara  och kanske borde vara  istället för det traditionella universumet  eftersom att lagarna  som ska ha upptäckts i det traditionella  universumet också är  korrelationer av undantag  och män mer frekventa  men i alla fall  tillfällig data  vilka reducerade till vanliga med undantag  besitter inte ens längre  heller värdet av  originalitet  alltså det här är en definition då  som är, ja jag fattar egentligen  inte så mycket heller  men  kokar man ner det så  säger då  Jari som hade gjort den här definitionen då  så här, ni har kokat till  patafysik är  vetenskapen  om de inbildade lösningarna  så  kan ni tänka då varför borde jag  gilla den här konceptet  patafysik kanske  om man tänker på simulation och så vidare  en då exempel på en inbildad lösning  är då  vi alla tänker på  klockan som cirkulär  symboliskt om man ska rita en klocka  väldigt simpelt som en symbol  men ur ett annat perspektiv  i U-profil  så är ju klockan egentligen  också smalt rektangulär  men ritar du en smal rektangel  som likadant kan representera en klocka  kommer ingen förstå  vad rektangen kommunicerar  det här fenomenet av undantag  av korrelation  i symbolisk konsensus  undantagen i representation  som i sin representation  är lika sann som det generella  sättet att representera  det vill säga cirkeln i det här fallet  det här undantagna sättet  att representera en klocka  kan då vara patafysik  patafysik är också vanligt  inom poesi  även om patafysiker vill se  principen som en vetenskap  anledningen till detta är att  patafysiker menar att det  går i dagens postmoderna verklighet  att hitta sanning  genom den slumpmässigt arbiträra  meningsuppbyggnaden poesi  lika mycket som i den rigorösa  noga utvalda meningsuppbyggnaden  som i då är i vetenskap  här menar då Bordiard  att de riktigt subversiva  tankebanorna och energierna ligger  det enda som kan på riktigt  ta död på  hyperrealiteten vi lever i  idag  så  exempel Bordiard använder för att beskriva  hur den här taktiken skulle fungera  är vålten  bland universiteten i Frankrike  1968  som enligt honom sprang  ur en fundamental  dissolution  insikten att universitetet  som institution  höll på att kollapsa  därför att kunskap  höll på att kollapsa  när diplom  delas ut i alla  så förlorar  diplom sitt värde  meningen med  diplomen kollapsar  i sin tyngd  när alla återigen måste tävla om samma jobb  på samma nivå  meningen med diplomet  vad ger ett försprång  i arbetsmarknaden  det är samma kollaps av mening  som den i media  ett mättnad  som skapar en gravitation  som ett svart hål  och gör allting orörligt  diplomernas värde  är såklart  bara simulerat  i det att det är värd någonting  för att det står så  vilket medföljer  att värdet hos kunskaperna  kopplat till diplomenen  också blir simulerade  så kunskapens värde  kollapsar också  vilket förstör meningen  med universitetet  kunskap gick från att vara makt  till att bli en återvändsgränd  universitetet var i kris  hyperiella institutioner  måste som Borgärd nu påpekat  flera gånger  gå igenom kriser  ursakade av medvetet  konstruerade brister i systemet  för att kunna återuppliva sig själv  och inte helt dö ut  krisen  simulerar den axiom  som ger simulationen liv  död  dessa kriser är  tecken på systemets  välmående  dessa protester  som på ytan  verkar subversiva  är en återvändsgränd  protesterna som utbröt  var en direkt följd  av denna medvetna brist  och alltså inte egentligt motstånd  utan del av  systemets förnyelse  protester är inget annat  än regenerering av ett ideal  om ett möjligt universitet  det är när man släpper tag  om det här missnöjet  som inte är något annat  än förlängning av institutionen  som man kan göra något  verkligt subversivt  missnöjet ska inte springa  ur hopp om förändring  utan ur det fortsatta  förruttnelseprocess  institutionen redan påbörjat  själv  detta ruttnande sker såklart  inte i verkligheten utan är en symbolisk  process som vi ska låta  vara mallen  för hur socialiteten ska ruttna  socialiteten har  som Boriad beskrivit  kommit lång väg i sin kollaps  vilket betyder  att ingenting längre kan fly den  de medel vi har  att slåss med  är bara systemets  då även  även dess list  Boriad skrev  vi är simulatörer  vi är simulakra  vi är konkava  speglar  utstrålad ur det sociala  en utstrålning  utan ljuskälla  utan ursprung  utan avstånd  och det är i det här  taktiska universumet vi måste slåss  vi måste slåss mot systemets  listiga meganismer av  självförvållande förruttelse  i samma mekanik  med en dubbla taktiken mot sig själv  mekanik och taktik  som uppstår ur simulakrornas  mekanik och taktik  patafysik  av simulakra  så nästa del här då  som är den  näst sista delen av boken  heter då  värdets sista tango  borde jag diskutera  den här delen vidare på  diploma och deras värde  han menar essens  att riktigt värde  är kopplat till arbete  men i akademin då  så är situationen omvänd  där är arbete  kopplat till värde  ett värde som är i förväg  bestämt  det går att omvända för att  både arbetet och värdet i akademin  är simulation  simulation då  vad kännemärke är den här  reversabiliteten  vilket vi diskuterade i  avsnittet om det kvarstående  i den riktiga värdens mekanismer  när ett arbete förlorar sin mening  sitt värde  så försvinner också arbetet  men när arbetet är kopplat till  ett simulerat värde  och det simulerade värdet  tappar sin mening  förlorar arbetet också sin mening  men utan att försvinna  för när det cirkulerar i ett kretslopp  som är oändligt och inte tar slut  som i en verklig verkan  det blir ett arbete  helt bortkopplat från mening och värde  då det inte längre varken upprätthåller  eller utplånar arbetet  arbetet utplånar sig själv  i sin skapelse  Baudillard menar att  det här är en tyst panik  bland studenter och lärare  som är mycket mer smygande än det  vanligare sätt att känna paniken på  vilket då är det misslyckandet  det här är ett misslyckande utan att  riktigt egentligen vara misslyckande  det här är ett misslyckande utan att  riktigt egentligen vara misslyckande  ligger oordning  var på det önskade stället  det inte finns någonting  ligger ordning  sista  delen i boken  så pratar han om  nihilism  och av sitt ätter om nihilism  vilket är intressant  med tanke på att han  menar att mening har kollapsat  vad har det för konsekvens på  meningen?  hur vi tänker om och filosoferar om nihilism i dagens samhälle.  Odiad har diskuterat nihilism tidigare.  Han har gått igenom nihilism genom moderniteten överlag.  Han menar då att vi idag lever i  i modernitet som börjar ungefär i romanticismen.  Och vi lever ungefär i det fortfarande idag.  Men är på väg över in i, om inte fullständigt in i, postmodernitet.  Och postmodernitet betyder ju då efter moderniteten.  Som delar upp nihilismen i olika epoker.  Och vi är just nu på väg in i en ny epok av nihilism.  Så modern nihilism har alltid varit en opposition  eller en radikalitet som ett svar  på den här problematiken.  På en annulerad värdering  som är ett upphov till ett utbrett missnöje  eller melankoli.  Till exempel Nietzsche sända citat  Gud är död  som startar en metafysisk radikalitet.  Man har då stor konsekvens på  människans metafysiska existens.  Vår plats på jorden och så vidare  vänder sig helt på sitt huvud.  Och det är då särskilt tvåfasande  och två stadier nihilismen gått igenom  om man då ska följa Baudrillard's analys av nihilism  i moderniteten.  Det första stadiet var under romanticismen och upplysningen  som förstörde utseendets ordning som koncept.  Det här är någonting jag pratar om  i en annan bok som man kallar för förförelse.  Seduction heter boken.  Om du vill läsa den och förstå ännu mer  om de här koncepten som man pratar om här.  Det första stadiet var under romanticismen och upplysningen  som förstörde utseendets ordning som koncept.  Då det försökte initiera mening i utseende.  Vilket negerar själva meningen med utseende.  Att utseende som ordning inte har någon mening.  Därför svann alltså meningen med utseende.  Det gjorde att den första fasen av nihilism  var estetisk.  Radikal ytlighet.  I opposition mot meningens attack på utseende.  Så den typiskt nihilistiska passionen  under den här tiden då,  under den ytliga fasen av nihilism  var förförelse.  Det här var enligt Baudiard  den största händelsen under 1800-talet.  Denna annihilering av utseendets ordning.  Det som kom att definiera modernitet.  Fasen av nihilism vi har hamnat i idag  är då istället den av transparens  istället för av ytlighet.  Det är snäppet upp.  Allting är synliggjort genom  analys, tolkning, kodning och kopiering.  Ingenting är längre tyst.  Det osynliga och det ohörda.  Den här fasen av nihilism är varken  ytlig eller politisk.  Den är i sig inte ens riktigt nihilism.  Eftersom att nihilismen var ett oppositivt svar  på en fas.  Idag finns det inget svar.  Ingen opposition.  Den enda politiska nihilismen  vi upplever idag  är den kodade, analyserade  och föreviggjorda versionen  av ett terror-event.  Politisk nihilism då är  till exempel terrorism.  Jag börjar om där.  Den enda politiska nihilismen  vi upplever idag är den kodade,  analyserade och föreviggjorda  versionen av ett terror-event  som inte längre är ett event  i verklig mening.  Då det vi ser av eventet  är en kodad, analyserad och föreviggjorda versionen av ett terror-event.  Det betyder att eventet nicht har  egenskapens exakthet,  naturens eco,  utan bara den arbitrara  likheten.  Ett simulerat event,  bortkopplat från  sanning och falskhet,  för att istället ta den hyperiella  formen, där  sanning och falskhet är meningslöst  som oppositionella termer.  Hyperiell just för att man tror  att det har att göra någonting  med riktiga event,  i sin arbiträra likhet.  Det är i den här världen  alla teorier svävar i idag.  I den här hyperrealiteten  som är kodad, analyserad och så vidare.  Vilket också är varför den här fasen av nihilism  inte riktigt är nihilism  eftersom att den har slukat nihilism som teori.  Det är helt enkelt simulation  alla poler av termer  som vi är vana vid fungerar inte längre.  Inte ens nihilism.  Så det här är något slags nihilismens nihilism  på något sätt.  Precis som man fokuserade på utseende  i opposition mot meningens attack  på utseendets ordning  försöker man i opposition på  hyperrealitetens attack mot meningens ordning  skapa mer mening  genom mer kodning  analys och förevigande  mer innehåll.  Vilket är exakt vad jag sitter här och gör just nu.  Det är inte i medveten opposition  vi återinjicerar mening  utan ur en melankoli  och missnöje  meningens försvinnande skapar.  Vilket också såklart egentligen var  varifrån den tidigare nihilismen också sprang.  I vår naivitet tror vi  att mer innehåll skapar mer mening  när egentligen är det raka motsatta som händer.  Mening förstörs genom återinjicering av mer mening.  Denna konstanta injicering av mer material  och därmed mening  är det som skapar kollapsen  av mening  och det sociala.  Allting kommer i sin mättnad  stå still  när systemets mekanismer  accelererar.  När systemets förlust av mening  blir alltför uppenbar  som i universitetet  eller i den politiska skandalen  iscensätter systemet sin död  för att återuppliva hoppet  och tron  och med ett fungerande system i det ställe  som vi såklart nu vet  bara är utbyten av simulatet.  Bordeard menar att den enda oppositionen  eller nihilismen  man kan prata om idag  är det här propagerandet  av systemets död  genom att accelerera dess mättnad  så att de måste iscensätta sin död  men vi ska då gå snäppet längre  än systemets död  och dubbla taktiken mot sig själv  som vi pratade om för några delar sedan.  Sanning är meningslöst  som motstånd  då det kommer slukas upp  av det svarta hålet som är systemet  när sanning  kodas, tolkas  analyseras, förevigas  sätts i  omloppsbana  som vi pratade om  i det första avsnittet.  Men det var allt  jag hade om den här boken.  Det har varit en  för mig  väldigt upp och ner  en resa  att läsa den här boken.  Jag har aldrig läst något så här utmanande  det kan jag ju säga  rent språkligt och konceptuellt.  Några tankar om den spontant är  jag tycker absolut att  han har någonting att säga till dem  om  vår tillstånd idag  och  den har fått mig att  ifrågasätta vad jag gör  eller  fått ins perspektiv på det jag gör  vad min plats är  i den stora helheten  av vad det är att  hålla på med en podcast  och lägga upp material och så vidare.  Är sanning  någonting  man kan slå små systemet med längre?  Enlig bordejad inte.  Det är en taktik som  inte ligger i vårt universum längre  som är i princip helt borta  i det system vi ligger i  som vi är helt uppslukade av.  Jag får väl säga helt enkelt  med de orden  tack för den här gången  tack för att ni  har varit med och lyssnat.  Tack för att ni har lyssnat  genom de här tre delarna av boken  som jag trodde från början skulle bli två delar  men jag insåg att det snabbt skulle bli tre.  Jag hoppas att du själv  tyckte det har varit spännande  och  upplysande  att få ett helt annat perspektiv  än vad man är van vid.  Det är det jag tycker är allra roligast  att få helt nya perspektiv.  Sen behöver man inte  tycka allting är sant  eller ingenting. Jag tyckte att det här var  ett perspektiv jag kommer  definitivt ta med mig  och applicera på ganska mycket  i min  i min vardag  egentligen faktiskt.  Men vad den gör  om du jobbar  om du har somnat  om du ligger på stranden  och solar  i något annat ställe än här  där det är kallt  om du inte går  och städar  så hoppas jag att du har  en fortsatt trevlig vardag  så ses vi nästa vecka.  Tack för mig!  Hej då!  Thank you for watching!  I hope you enjoyed this video!  If you liked it, please subscribe to my channel and give it a thumbs up!  See you next time! Bye!  Subtitles by the Amara.org community