Thank you very much.  Thank you.  That's the message, and the medium is Marshall McLuhan.  Good evening, and welcome to Monday Conference,  which has often been said to be not so hot.  When future historians look back on the 20th century,  it's almost certain that one of the statements from this era,  which they will treasure for posterity,  is the medium is the message.  Like most of Marshall McLuhan's statements,  it's pithy, apparently simple,  and provocative to the point of being outrageous.  Another of his propositions is that some media  are cool and some are hot.  Marshall McLuhan studies the media  as a way of understanding what it is  that makes us live in the way we do,  as a way of understanding society itself.  He's concerned with all media,  but he's best known for his work on the electronic media,  particularly radio and television.  He sees them as the extension of our central nervous system  and argues that they're leading to  an electrical re-tribalization of the West.  If there is a mistake,  it's electric, of the 20th century,  it's Marshall McLuhan.  When you say the medium is the message,  does that leave any room at all for criticism  of individual, say, television programs?  Or content.  Yes.  You see, it doesn't much matter what you say on the telephone.  The telephone as a service is a huge environment,  and that is the medium.  And the environment affects everybody.  What you say on the telephone affects very few.  And the same with radio or any other medium.  What you print is nothing compared to the effect of the printed word.  The printed word sets up a paradigm,  a structure of awareness which affects everybody  in very, very drastic ways,  and it doesn't very much matter what you print  as long as you go on with that form of activity.  You've said that television promotes illiteracy.  I'm wondering whether you think that's a bad thing.  I don't think it promotes illiteracy.  I think it creates another form.  I think it creates another form of awareness.  Literacy had very strange antecedents,  very strange effects on people, and we're only beginning  to notice what those effects were now  that it tends to be pushed aside.  It's long, it's been known for a long time that a reader,  for example, the word read, to read, means to guess.  Look it up in the big dictionary.  The word read-down means to guess,  and reading is actually an activity of rapid guessing.  Because any word, any word has so many meanings,  including the word reading, many, many meanings,  that to select one in a context  of other words requires very rapid guessing.  That's why a good reader tends  to be a very quick decision-maker, and a good reader,  a highly literate person, tends to be a good executive,  because he has to make decisions very fast while reading.  And so the very nature of reading calls  for quick decision-making.  Quick decisions and guessing.  And that's what the word means, to guess, to read-down.  One last point from me.  You said that advertising is the folk art of the 20th century.  In what sense is it an art?  I think it is a very great art form.  It's not a private art form.  It's corporate.  But it is, the concern of the advertiser is to make an effect.  Any painter, any artist, any musician,  sets out to create an effect.  He sets a trap to catch somebody's attention.  Any painter, any poet, any musician sets a trap  for your attention.  That is the nature of art.  Do you think there are any masterpieces of advertising  or radio or television in the sense that there are masterpieces?  We'll know better in, what, 50 years?  What's your guess now?  Well, I know that there are.  On the other hand, the ones we might select now as the great ads of the year would probably  not get the same vote 50 years from now.  But do you remember now, Mr. Shakespeare wrote plays that were considered very vulgar and  popular entertainment in his own day.  And nobody had any criteria for measuring his greatness at that time.  He was a popular artist.  And TV is a popular folk art.  And we have no criteria for measuring it.  The measurements that we do use are just the results, bottom line.  How many sales resulted from this particular ad.  But that's box office.  Thank you.  Now someone from the audience, please.  Yes.  If the medium is the message, and it doesn't matter what we say on TV,  why are we all here tonight?  And why am I asking this question?  I didn't say it didn't matter what you asked on TV.  I said that the effect of TV, the message of TV is quite independent of the program.  That is, there is a huge technology involved in TV which surrounds you physically.  And the effect of that huge service environment on you personally is vast.  The effect of the program is incidental.  Please would you show your undoubted enthusiasm by having your hands up.  It really does make it much easier if I can see.  I'm sorry to be, yes.  Those of us who are McLuhan students know how clearly you define a problem for us.  We also know that very often you point to an answer too.  Earlier in your talk this evening you spoke about the search for identity through violence.  I think we'd all agree now if we ever could afford violence, as weaponry becomes more efficient, we can no longer corporately afford violence.  So what do you suggest as alternatives that we offer instead of the search for identity through violence?  Dialogue.  The alternative to violence is dialogue, which is a kind of encounter interface with other people and situations.  But, yes, we live in a world in which we have so much power.  In the old days, you could pull a trigger on a revolver and hurt people.  But today, when you trigger these vast media that we use, you are manipulating entire populations.  And the kinds of violence that we can now exert collectively are such as to require the situation to cool, to write down, cool, cool, cool.  And we have, you know, by means of the overkill, we have created a kind of universal peace in the world.  The means of destruction are so vast at our command that war becomes unthinkable.  So, in the same way, people are cooled off by media and by situations which require dialogue rather than just self-expression.  Violence is a kind of self-expression.  And so...  So that the quest for identity, the person who is struggling to find out who am I,  by all sorts of maladjustments, all sorts of quarrels, all sorts of encounters,  such a person is a social nuisance, of course.  But the quest for identity goes along...  with this bumping into other people in order to get to find out who am I, how much power can I exert,  how much identity can I discover that I possess, by simply banging into other people.  And so that's what I had in mind when I said that the quest for identity is always a violent quest.  It's a series of adventures and encounters that create all sorts of disturbance.  I suppose, I don't think you have to go very far in literature for examples of it.  I suppose Don Quixote is a great popular hero, and Flash Gordon, and Superman.  But we're now beginning to get, I'm thinking now of this new show, the Star War,  that is the new Hollywood thing that is based on Flash Gordon comics.  The bionic man, bionic woman.  These are vicarious forms of violence in which young people are trying to discover who am I.  I once asked to my granddaughter, one of our granddaughters, who was then six,  what do you want to be when you grow up?  And she said instantly, bionic woman.  This is a kind of violence that permits...  You want to discover who you are.  I was using violence in a rather large sense of simply encounter, abrasive encounters.  Yes.  In terms of the figure ground thesis that you put forward in City as Classroom, Professor,  in what way would the message that you've given us tonight be different  if this meeting, instead of being here in the Sydney Hilton Hotel,  were, say, in the centre of the Sydney Cricket,  or in the centre of the Sydney Cricket ground?  Well, cricket is a very organised form of violence.  I would insist on studying the game of cricket as a manifestation  of the controlled forms of violence in the community.  Baseball or football, any kind of sport,  is a dramatisation of the typical and accepted forms of violence in the business community.  And so you can learn an enormous amount about the business community  by studying the rules and procedures in cricket, or baseball, or golf, as far as that goes.  All these games are huge ways of discovering, dramatising,  what the society you are in is all about.  By the way, without an audience, these games would have no meaning at all.  They have to be.  They have to be played in front of a public  in order to acquire their meaning.  A baseball game without an audience would be a rehearsal only, a practice.  The game requires a public,  and the public has to resemble a whole cross-section of the community.  I'm very interested in games as dramatisings of violent behaviour,  under control.  Then I welcome you all back.  Welcome to Överväldigande Radio.  Then it's time for episode 6 today.  Simulation and Simulacra, part 2.  I said in the previous episode that I would read half of the book,  but I realized quite quickly that it has to be three parts.  It has to be like that.  It's too difficult to read and do things in one month.  But what you're listening to,  and now it's Marshall McLuhan,  which is mentioned in the book.  And I thought his idea seemed very interesting,  so I looked it up a little longer and found interviews and stuff.  And I ordered his book.  Interesting things to say and applicable in today's society as well,  you could say.  That was an interview called  Medium is the Message from 1977.  A 45-minute long something.  So,  I've cut it up a little bit now,  and it's not the whole interview, obviously.  So, if you want to listen to the whole thing,  then just go to the YouTube and check it out.  But then we'll do a recap from the previous episode,  a refresh of the memory, actually.  I'm going to go through the concepts and principles again now,  to refresh everything,  and hopefully also be able to boil down the concepts a little,  without going through them.  The specific subjects I'm going to cover aren't too much.  But first, we introduce the concept that  fascination for accuracy in simulation  can counteract the original practical value of simulation,  which is demonstrated in Borg's saga,  a story where a map was drawn in the same size as the land,  which made the map in its accuracy and precision  completely worthless as a map.  Today,  Bordillard says that many of our simulations have gone through this process.  Then he talks about how our world today  refers models,  instead of that the models refer our world,  which then makes our world hyperreal.  A concept that he talks about a lot,  and hyperreality is when reality and simulation  are impossible to differentiate,  where they have been more or less integrated,  and become a reality,  inseparable and dependent on each other.  They have, on the metaphysical plane, become the same thing.  A practical example is simulation of disease.  A good simulation of disease makes it impossible to differentiate  between the real sick and the simulated sick,  which makes the real sick hyperreal.  The real sick simulates its symptoms, as far as we know.  To be able to distinguish a simulation from reality  is what Bordillard calls the principle of reality.  So hyperreality destroys the principle of reality.  In the principle of reality also includes differences,  dualisms that our world works within and through and with,  which in hyperreality then collapses.  The first dualism that collapses in hyperreality  the first dualism that collapses in hyperreality is the one that is called hyperreality.  is just reality and simulation.  In simulation of disease,  there is also a difference between health and disease.  Poles collapse into each other.  The steps a simulation goes through  are described both in this way.  The first step is the reflection of a new reality.  Then number two.  It masks and removes the natural characteristics  of a deep reality.  Number three.  It masks the absence of a deep reality.  And then step four.  It has no relation to any reality at all.  It is a single, pure simulacrum.  A simulacrum is a simulation of a new reality.  A simulacrum is a model that builds on another model  that builds on another model  and so on into infinity.  Into infinity,  so that you can't find a beginning.  You can't find an original model  that originated from reality.  Models live in hyper-reality.  Dimensions where our world's dualisms and differences  do not work.  Nor the difference between the beginning and the end.  Time and space.  Models work in an infinite cycle  without a beginning or end.  An important term to understand is the word sociality.  Which, at least how Baudillard seems to use the term,  is the summary of how we interact with each other  on a personal level.  The social relations that are the production  of institutions as mechanisms  that work in our society.  like state and stock companies,  war, peace and security and information.  All this is basically a social construction  that determines how we interact with each other  and how we behave in everyday life.  How we think and how we feel.  The term sociality is like a summary  of everything that affects our definition of the self  and the relationship of the self to other people.  Sen möts vi med konceptet att rädda simulationer  Ett sånt sätt är att sätta upp den negativa reflektionen av simulationen  En antisimulation  Man räddade till exempel etnologi  Gör de en slags anti-etnologi  Där man simulerade folkgrupperna man ville utforska etnologiskt  Innan etnologin upptäckte dem  Han pratar också om att rädda politiken genom dess antiformskandalen  Eller att rädda konceptet av arbete genom strejk  Rädda media genom antimedia och så vidare  Ett annat sätt att rädda en simulation är att simulera verklighetsprincipen  Alltså att simulera skillnaden mellan verklighet och simulation  Baudillard menar att nöjesfält som Disneyland  Hjälper till att få det att verka som att det är utanför Disneyland  USA och dess socialitet, politiska strukturer, lagar och så vidare  Är det som är det verkliga  När det egentligen också tillhör den hyperiella dimensionen  Disneyland tillhör alltså enligt Baudillards modell  Den tredje graden simulation  Den maskerar den hyperiella dimensionen  Avsaknade det om en djup verklighet i USA  Och då går vi in på boken  Jag valde ett kort citat här som  Det viktigaste innan vi går in på  Alla delar då  Det är bara mediumet som kan skapa ett event  Oavsett innehåll  Huruvida det är konformist  Eller statsfientligt  Ett allvarligt problem  För all kontra information  Piratradio  Antimedia  Så, första delen här då  I andra delen av avsnittet  Bobogeffekten  Jag kan inte prata franska  Boboog  Det är mitt försök till franska  Boboog kallas museet  I folkmunnen i Frankrike  Som då egentligen heter  Centre Pompadour  Det kallas så för att det ligger  I området Boboog  Som numera påverkats så av museet  Att det nästan blivit en förlängning  Av museet  Och därför då förknippas med det  Museet har blivit ett bibliotek  Det är ett bibliotek ska jag säga  Ett forskningsinstitut för  Musikalisk akustik  Inom modernistisk musik  Samt ett modernistiskt konstmuseum  Det mest kontroversiella med byggnaden  Är dess arkitektur  Som också designats i  Modernistisk funktionalistisk anda  Fasaden har vänts  Ut och in så att säga  Så att alla funktionella delar av byggnaden  Exponerats  Alla system och cirkulationer  Har fått olika färgkoder  Klimatreglering  Avlopp  El- och vattentillförsel  Och sen då också människotillförsel  Hissar, gånger och trappor  Allt det  Utgör byggnadens fasad  Och även ironiskt nog  Dess estetiska form  Det är ett enda virvar  Av rör, stänger, slangar  Bultar, gummi och plast  Ytorna i museet  Som människorna ska röra sig inom  Ska i modern anda vara  Polyvalenta ytor  Alltså att ytorna ska vara  Mångsidiga i sina funktioner  Kontrasten och motsägelserna  Är många  Så som att det genomsynliga  Fria och polyvalenta utrymmet  Inte alls utnyttjas av personalen  Som inte ens har egna rum  Då den polyvalenta ytan  Ska vara både och inte vara  Deras privata personalen  Det gör att de mest bara sitter  I hörnen  Som just inte är hörn  Vilket motsäger platsens inbjudan  Till fri rörlighet  Där de artificiellt då  Istället skapar sig sin privata del  Vilket då motsäger  Ytans uttalade mål  Precis som  Borgers saga  Kartan i sin exaktet  Och precision motsade kartans syfte  Är här den polyvalenta ytan  Så exakt i sin precision  Av vad den simulerar  Fri rörlighet  Att den motsäger  Simulationens syfte  Precis som ingen använder kartan  Som en karta  Använder personalen  Inte det polyvalenta rummet  Polyvalent  Den  Modernistiska andan  Som byggnadens fasad utstrålar  Står i kontrast  Med konsten som står där inne  Man tänker sig kanske  Att maskinerna som utgör konsten  Ska vara lika moderna som fasaden  Som att man ska få se  Rymdfarkoster  Men istället står man lite  Halvt besviken inför  Helt vanliga flygplan  De gamla tråkiga  Maskinära värderingarna i byggnadens insida  Står i kontrast  Med de nytänkande maskinära värderingarna  På byggnadens fasad  Allt kulturellt innehåll  Innanför byggnadens fasad  Ligger ur tiden  Då ingenting korresponderar  Med byggnadens fasad  Kanske hade det mest logiska varit  Att ha insidan helt tom  Då det i alla fall  Skulle spegla den fasadens estetik  Eller kanske då  Anti-estetik  Baudillard menar att  Det här är en miniatyr  Av socialiteten idag  Alla funktioner idag motsäger  Sina uttalade mål  En av dem som  Det fria ordet  Det fria ordet skapar idag  En sådan mättnad av information  Och mening  Att de imploderar i sin tyngd  Och utplånar varandra  Precis som den  Polyvalenta ytan  Inte blir en frigående och genomsynlig  Yta i centrala frihet  Båda motsägelserna  Utgörs av oss  Massan när vi verkar  I dessa simulerade system  Ta kan man formad  Alla och alla  Och när vi adalah  På ett sätt  Allå om vi inte  Så behöver vi  Några namn  Baudillard nämner är  Jean Dubuffet  Jean Tinguelu  Och César Baldaccini  Jean Tinguelu och César Baldaccini  Jag råder dig att  Titta på alla dessa tre konstnärer  För att få en känsla av  Varför konst det är som stod där inne  I can easily say that none of them make visually pleasing works to be painted.  One of them even said to make satire on the worthless overproduction today in society  by making sculptures of machined parts.  Sculptures with form and aesthetic without logic,  where the deeper meaning is the absence of it,  as an anti-meaning,  as meaningless as the overproduction.  It seems to be a ongoing theme in general,  a kind of counter-culture that acts as a reference for the distant culture  and is according to Baudillard a simulacrum of the cultural world.  Simulation of the culture's death.  What was I?  Vår kultur är död och utbytt mot kulturproduktion.  Baudillard skriver  I slutändan är vår enda kultur...  I couldn't take it off for a while.  Bläh.  Baudillard skriver  I slutändan är vår enda kultur...  I slutändan är vår enda kultur.  I slutändan är vår fid且 en dag i my life.  Gleich när jag skriver hem min text,  förstår jag,  bella varandra själv mot mig själv. ba ha aldrig kämptat i andrarol och längre.  Jag kan älskt intebreak på allt i huet.  Jag kan inte berätta att livet ist symptomatiskt bara lite and filming.  Men när jag skriver i mitt liv så måste jag vara felいたg den utauderl Volheda  när jag ser den som verweldig rests.  Jag kan inte v distressa mig jobben.  comedian based on conscience delicious as getting his world opens up for it.  Valenta-rummet.  Kultur  är en plats för det hemlighetsfulla.  Förförelse.  Initiering.  En återhållen  och högt ritualiserad symboliskt  utbyte.  Ingenting kan göras åt det.  Synd för massorna.  Synd för Bobo.  Museet  är ett bra exempel på hur en  ordning av simulacra  bygger på den tidigare ordningens  försvinnande.  I Bobo's fall så ger  konstverken och fasaden ett sken  av att ha en djup mening.  Men denna mening är helt enkelt  den tidigare ordningen av simulacra.  Nu döljer simulacra  den av den tredje ordningen då då  att mening inte finns längre.  I ett sånt tillstånd försvinner  distinktionen  mellan signifierade och signifierad.  De två orden är konceptuellt  vad en symbol består av  påfunnet då av  Marshall McLuhan  som jag hade här i intervjun i början.  Dels då  den världsliga formen  det vi ser, vi hör eller känner  det kallas för en signifierare.  Den blir signifierad  när den ges ett koncept  som då inte är av världslig  utan av psykologisk  natur.  Både jag menar att det  därför är meningslöst att  fråga vad som skulle ha stått inne i Boboog  för att vad du än ställer där  så signifierar det inte  någonting. Eftersom att  objektet i sig redan är  signifierat av den yttre fasaden.  Det är vad den tredje graden simulation  gör. Utplåna skillnaden  mellan objekt och innehåll  eller signifierade  och signifierad.  Dock så är det  bara sant om man går med på  det officiella syftet med Boboog.  Att skapa kultur  av djup mening.  Men egentligen är det ju det motsatta  som händer.  Boboog är ett massivt projekt  att transmutera  kultur av mening  till den slumpmässiga  ordningen av symboler och tecken.  Till den tredje  ordningen av simlackra  som är homogen med flödena  och rören på fasaden och byggnaden.  Boboog  är att göra kultur  av kulturens död.  Massorna  kommer inte till Boboog för att  avnyta kulturen de blivit nekade  i årtionden.  Utan för att de för första gången har chansen  att sörja kulturens död.  Självaste  fascinationen  ligger i den uppenbara  antikulturen  som inte är någonting annat än kulturdödens  apoteos.  Massorna samlas  här lite och samlas kring  en tragisk olycka.  Det är inte heller  bara personalen som motsätter sig  mot ytans polyvalens  genom att skapa sina privata  icke-existerande hörn, som under våra personalrum.  Massan som samlas runt denna kulturella  tragedi tar  genom sin ogenomskinlighet  och tröghet bort  polyvalensen i ytorna.  De tar bort den ursprungliga meningen  med huset.  Både polyvalensen  och den kulturella tomheten.  Huset är så  genialt konstruerat  att det är i princip oförstörbart  genom brand.  Det enda de missade  om det inte var med mening  var att säkra byggnaden  för massorna.  Vilket kulturen här är menad  att inducera.  Det byggnaden var  konstruerad för  på ett praktiskt plan  är det enda som är  byggnadens akilleshäl  då de riskerar att böja  byggnadens balkar.  Allting med byggnaden  är konstruerat så att massorna  ska motsätta det syfte.  På ett sätt är det  alltså inte kulturen som är väntet  till byggnaden, utan massorna  själva.  Utan dem skulle inte denna  begravning av kultur  vara en ceremoni.  Utan dem skulle inte  motsägelserna utspelas  som verkar vara inskrivna  som en del i byggnadens  funktion.  Bordiard skrev  Man måste applådera  det här lyckandet  av kulturell avskräckelse.  Det är  sannoliken en revolutionär  operation, just  eftersom att den är ofrivillig,  galen och okontrollerad.  Varav en operationär  operationer menar att ha död på kultur  bara som man vet återupplivaren.  Denna kultur  har liknande karaktärsdrag som  kapitalismen och dess verkanden.  Massproduktion  av produkter  producerar också massan genom arbetsplatsen.  Där massan  pendlar mellan boende  och arbetsplats fram och tillbaka  i fasta tider.  Det är massproduktion.  Inte som en massiv  produktion för massorna att använda  utan producering av  självaste massorna.  Bordiard säger också  att människorna när de köper  produkter i stormarknaden  väljer objektsvar  till alla frågor de kan ställa sig  själva. Eller snarare  de kommer själva  i respons till den  funktionella och riktade  frågan som  objektet utgör.  Sedan påpekar han att  Boboog är som en stormarknad  för kultur.  Det  oupphörliga flödet av val  produktioner  produkter och symboler  såväl i stormarknaden  som i Boboog  skapar ett konstant flöd av massa  där konstverken  är objektsvar  precis som produkterna  till salu i en stormarknad.  Det enda  revolutionära som går att göra  mot den här byggnaden  som inte bara blir kulturdödens apoteos  är att följa  byggnadens vilja till sin grav.  Vistas fler än 30 000  i byggnaden så böjs  och kollapsar den.  Frågan är hur planerarna inte kunde  förutse en massa  i ett ställe som är specifikt designad  för att skapa den.  Man blir så benägen att  undra hur de inte kunde missa det.  Eller hur de kunde missa det.  Att man nästan kan tro  att det skulle vara med flit.  Det enda som skulle fungera  är att uppsluka projektet  med sin egen taktik.  Implosion av kultur  genom implosion av massan.  Den kulturella revolutionen  vore att göra det byggnaden byggdes för.  Hopa massan till byggnadens bristningspunkt.  En taktik.  Tyngd och massa.  Lika okultiverad som projektet.  Det är nog det enda  enligt Baudillard  projektskaparna inte skulle räkna med.  Att vi skulle sörja  socialiteten och kulturens död  till den grad att vi faktiskt skulle  förstöra byggnaden och projektet  på det enda sättet som det kan bli förstört på.  På dess egna villkor.  Villkorslös  villkorsföljan.  Baudillard menar  att vi förstörde  vad i ett våld  som var friande.  Kom ihåg vad  McLuhan pratade om våld.  Att det är ett sätt för oss att  hitta vår identitet.  Och hur våld  inte behöver vara fysiskt.  Enligt McLuhan då.  Och det är ungefär så här Baudillard pratade om våld också.  Friande var de system  som expanderade.  Även om det är produktion  eller revolution.  Detta våld har  energi tillbaka.  Detta våld till sig  är determinerad, operationell  och analytisk.  Den går att kalkylera  då den opererar  i vår värld.  Våldet vi upplever  idag är snarare implosivt.  Då det inte är  expansion av system som händer  utan mättnaden av system  som sygger sig åt allt  i dess räckvidd.  Han jämför våldsamma  händelser på jorden med de  i stjärnsystem.  Där våldsamma explosioner  separerar allting till små individuella  bitar och  vittrar sönder strukturerna  genom att spe ut dem med mellandrum  av ingenting.  Som där i då förlorar sin struktur.  Men där bitarna behåller sin  operationella funktion  och alltså sin  individualitet.  Implosiva  våldsamma händelser vore till exempel  svarta hål.  Där massan har blivit  så kompakt att ingenting  i dess omkrets kan ta sig ur  och allting inom dess  händelsehorisont slukas också upp.  Denna förtätning och ökning  av händelsehorisontens räckvidd  ökar exponentiellt  i hastighet och våldsamhet.  Istället för att förlora  sin struktur genom att späs ut  så blir det här istället systemet  så kompakta att de  kollapsar in i varandra.  Till en sån grad att de slutar  vara system och blir bara till  materia.  De förlorar sin operationella  skillnad, eller då  sin individualitet.  Det här är vad produktion  av massan är.  Massans individuella personer  har till en hög grad förlorat  sin operationella skillnad  då alla opererar i samma  system, till exempel  inom produktionen,  arbete,  eller då inne i bo-bok.  Så, det var den delen.  Nästa del heter  hypermarknaden och hyperhandelsvaran.  Jag väljer att använda ordet hypermarknad  istället för stormarknad  för att det är en lek  med ord och en bättre  översättning för hur Baudillard  pratar om koncepten i det här avsnittet.  Det är mer direktöversättning  från engelskans hypermarket  stormarknad alltså  vilket Baudillard sätter relation till  vad han kallar för hypercommodity  eller då hyperhandelsvara.  Självaste ordet  hyper använder  Baudillard som en anspelning på  hyperrealitet  vilket då ordet hypermarknad  och hyperhandelsvaran anspelar på  att stormarknader  och dess handelsvaror är  hyperrealla.  Det speciella  med stormarknaden är hur  till och med vägarna  runt stormarknad  ibland flera mil  cirkulerar kring den.  Pilarna på vägarna runt om  dirigerar dig mot mitten  där hypermarknaden då är placerad.  Den är placerad i mitten  av en omloppsbana  som urbanisering då kretsar kring  och där mitten hypermarknaden  har blivit  en cellkärna som tar emot  information från vägarna  som då är cellkärnas  DNA-sträng som  degentropiskt determinerar  kretsloppen som  hypermarknaden utgör.  Jag återkommer till kretsloppen.  Vägarna är lika mycket  del av hypermarknaden som varorna  som säljs där inne.  Den är en plats för att  skapa en ny socialitet  lik den av jobbet där massan  dirigeras till specifika  ställen på specifika tider.  Skillnaden mellan anställning  en konstruerad socialitet  och hypermarknaden  är att hypermarknadens  kretslopp som massan passerar igenom  är mer slumpmässig i tid  och tillverkar alltså en mer  decentraliserad massa  till skillnad från hur  arbetslivets kretslopp har fasta tider  vilket gör att massan  sändas samtidigt.  Massa som passerar hypermarknadens  kretslopp är dock  samma storlek som  arbetslivets massa  bara mer utspritt  och fungerar i annat fall  på precis samma sätt.  Hypermarknaden är  vanligtvis placerad utanför staden  och dirigerar alltså  människor bort från innestaden  till ytterkanterna  vilket är kännetecknet för en modern  storstad vars mål  är att utöka sin aria  för att öka sin kapacitet  att hålla massan  i rörelse.  Hypermarknaden  är vad som definierar storstaden  vilken är till för att  skapa en ännu större kritisk massa.  Enkel  att kontrollera  är att den är negentropiskt  determinerad av vägarna som sats ut  för massan att röra sig inom.  Vägarna är  DNA-informationen  och hypermarknaden är cellen.  Med  Metropolis och City  är två distinkta ord  som inte finns på svenska.  Jag översätter heller ordet  storstad till Metropolitan  än till City  därför att Metropolitan närmare  beskriver konceptet vi pratar om.  Den här  socialiteten  hypermarknaden är en  totalisering av alla  aspekter av kroppens funktioner  hälsa, arbete  fritid, mat och  hygien, transportation,  media och kultur.  Alla livets  funktioner ska geografiskt  och ekonomiskt centraliseras  för att, som du kanske  märker, är ett tema  i både jag och du i denna bok  att skapa den  kontrollerade socialiteten  vars produkt är massan.  Massan  skapas egentligen inte bara i produktionen  utan i konsumtion  som är en direkt konsekvens  av produktion.  Baudrillard säger samma sak om varorna  i en hypermarknad, lika hyperell  som massan  som han gjorde om konstverkningen i Bob Oog  som försöker göra konsten  skalbar och produktionsmässigt  likt industriell produktion.  Människor går dit för att hitta  och välja objektsvar till alla frågor  de må sig ställa  eller egentligen  så kommer de själva som svar  på den funktionella och riktade frågan  som objekten utgör.  Vilken plats du än har i samhället  vad berättar  denna produkt om vem du är  och så vidare.  Denna funktion  är inte till för att vi ska svara  på frågorna varorna ställer  utan är till för  systemutvecklarna  att hitta svar på socialitetens  kodning genom en slags  folkomröstning.  Där vårt svar på frågan  handelsvaran ställer  belyser socialitetens tillstånd  och funktion.  Allting därinne fungerar som  symboler och tecken  lika mycket som konstverken  in i Bob Oog.  Handelsvarorna i sig  är reklam.  Till och med övervakningssystemet  kan inte undgå  den här hyperella karaktären  då den fungerar ungefär som  panoptikonen.  Ett perfekt  övervakningssystem skulle bli  mer komplicerat än  företagsmodellen  och skulle alltså inte vara gångbart  ekonomiskt.  Reklamerna är också  övervakningskameror i det att de  dirigerar massans beteenden.  Nästa del här då  implosion av mening  i media.  Den här delen  är särskilt fascinerande  då media har en  gigantisk, avgörande  impact på samhället som  helhet. På vår  världsbild, på  socialiteten  och vår framtid.  Media är  på ett ganska bokstavligt sätt  vår framtid.  Jag känner mig direkt träffad  av den här delen.  Om teorierna stämmer  så bidrar jag  på hela antimedia-rörelsen  till den här implosionen  av mening.  Jag kommer lägga lite extra vikt på den här delen  då jag finner det extra intressant  att få en djup förståelse  för konceptet Baudillard målar upp.  Då media  onekligen har en avgörande  impact på varje människas syn  på världen, sig själv,  institutionerna och samhällsformen  i stort som vi verkar under.  Baudillard menar då att vi idag  lever i ett samhälle där det finns mer och mer  information  men då mindre och mindre mening.  Han sätter upp tre hypoteser  kring relationen mellan ökning av  information och minskning  av mening.  Men innan jag går in på dem så skulle jag  klargöra en liten viktig nyans  i betydelse av orden  mening och  signifikation.  Skillnaden är  att ett ord och symboler  alltid har en mening  men att signifikansen  vikten av betydelsen  kan skilja drastiskt.  Ett ord kan förlora  sin signifikans  att vi signifierar det mindre  och mindre om det används  tillräckligt frekvent  eller om det får en annan kontext  runt sig  utan att ordets betydelse då egentligen förändras.  Svärord  är nog det tydligaste  exempel på signifikansens  vikt.  Under kristentid var fan  och helvete mycket  mer signifikanta ord än de är idag.  Både för att de inte  är lika förbjudna ord idag  och för att de används  ofta till vardags att de förlorat  stor del av sin förbjudna status  i och med den frekventa  användningen av ordet.  Alltså har mängden  användning av ordet  imploderat dess signifikans.  Vi  signifierar inte de orden längre.  Att signifiera  är att sätta signifikans  på en betydelse.  Och vi signifierar informationen i media  mindre och mindre  i takt med att mängden information  ökar.  Här kommer de tre hypotesen då då  som Baudillard sätter upp kring  relationen mellan information och dess  signifiering.  Hypotesen  1.  Information producerar  mening, men kan inte  kompensera för förlusten av  signifikation i varje domän.  Man försöker  återinjicera signifikation  och mening genom att producera  mer material att konsumera.  Men  signifiering  och därmed mening  försvinner snabbare än man  kan injicera.  Därför behövs det ett konstant flöde  av information för att byta ut  media som slutar fungera som  signifiering.  Det här är då egentligen  hela idén med ideologin  yttrandefrihet.  Media delat upp i  individuella celler  av sändning.  Alltså till  antimedia.  Som under radions tid var  piratvågor.  Som idag då kan vara  podcast och youtube.  Precis som hur man  räddar och bevisar etnologi  genom antietnologi  så försöker man idag  med yttrandefrihet som mantra  bevisa media  genom antimedia.  Hypotes två.  Eller så har information  ingenting med  signifikation att göra.  Information är en svär  utanför mening.  Den är av en annan ordning  som är strikt funktionell och operativ  och som inte ger någon  slutgiltig karaktär  åt mening.  Borde därför inte bli inblandad  i en värdebedömning.  Den är mer som den genetiska  koden. Den är vad den är  och fungerar som den gör.  Mening  är någonting helt annat  och kommer i efterhand.  Om det här är fallet  så finns det helt enkelt ingen  signifikant relation mellan  inflation av information  och deflation av mening.  Hypotes tre.  Eller, precis tvärt emot,  så finns det en  rigorös och nödvändig  korrelation mellan de två  till omfattningen att information  på ett direkt sätt förstör  mening och signifikation  eller att det  neutraliserar dem.  Förlusten av mening  är direkt länkad till  informationens upplösande effekt på mening  både i media och  massmedia.  Jämför relationen information  och signifikans med pengar  och monetärt värde.  Ju mer pengar det finns  i ett omlopp i ett och samma  system, desto mindre  värt kommer varje individuell  nota vara.  Den totala  mängden  har en direkt förstörande effekt  på det individuella värdet.  Ju mer pengar förlorar värde,  desto mer försöker man  kompensera genom att  injicera mer pengar i systemet.  Men  injiceringen kan aldrig hinna i kapp  förlusten av värde  injiceringen inducerar.  På så sätt  vill Baudillard att man tänker på  information och signifiering.  Tyngden av mängden information  har blivit stor att signifiering  och mening  har skiljerat.  Den hypotes  Baudillard håller vid är den  tredje,  vilken definitivt är den mest intressant  av dem, eftersom att  den helt går emot  de generella konsensusområder  kring relationer mellan information  och mening.  De flesta skulle nog, i alla fall  om man inte gett en tanke  eller fått mot sig en argument presenterad  för sig, välja hypotes två  att information  inte påverkar mening.  Att det är två helt olika saker  och okopplade från varandra.  Vi tror så mycket på information  Vi tror  så mycket på att information skapar mening  att vi mäter socialisering  efter exponering  till media.  Att ju mindre vi exponerats  desto mer kommer vi behöva socialiseras.  Vi tänker  på information och mening  ungefär som vi tänker på produktion  och rikedom.  Att även om överproduktionen  och svindet är enormt  så blir det  ett överskott som vi alla kan ta del av.  Det är myten  hela vår samlevnad beror på.  Om den  försvinner så kollapsar  hela vår sociala organisation.  Baudillard  menar att den faktiskt redan kollapsar.  Just eftersom  att medan vi tror att information  skapar mening  så händer egentligen motsatsen.  Information slukar  mening och kommunikation  av två anledningar  som Baudillard då sätter upp såhär.  Anledning 1  Information  slukar upp sig själv  och kommunikation när den iscensätter  kommunikation.  Först och främst då till exempel  intervjun, där man intervjuar och sen  ringer någon in och pratar.  Alla kan vara med  Du är både vittne och innehåll  på en och samma gång.  Du är både sändare och mottagare.  Arrangementet är cirkulärt  utan början eller slut  så att  nyproduktion alltid  kan injiceras.  Det är den här modellen som  föregår kommunikationen  vilket är vad som tar bort  riktig kommunikation.  En kommunikation  byggd efter en modell  blir automatiskt  hyperiell då den är  en simulation av en simulation  som inte refererar till  någonting i den verkliga världen.  Enorma  anställningar görs för att  hålla det här simulacrumet i schack.  Det är  lönlöst att undra om det här  om det är denna brist på riktig  kommunikation som eskalerar  simulacrumet  eller om simulacrumet är där  från första början för att  sluta någon som helst möjlighet till  riktig kommunikation.  Som sagt så är det  modellen av verkligheten  vad som hamnar i det ställe.  Bourdiad  skrev  hyperrealiteten av kommunikation  och mening  mer riktigt än det verkliga.  Det är så verkligheten avskaffas.  Tro, tillit  för informationen sätter fast  sig själva till det här upprepande  bevis som systemet  ger av sig självt genom att  dubbla symbolerna för en icke  lokaliseringsbar verklighet.  Anledning två.  Bourdiad menar att informationen  inte bara tar bort  kommunikation utan  även får sociala att  upplösas.  Han menar här att information  som har en  negentropisk effekt på materia  i sig om det inte  ger effekt på materia  då är entropisk  och inte negentropisk.  Information om  ett event är en degraderad  form av ett event.  Sanning är  entropisk i simulationens  universum.  Det sociala försvinner i massan  när massan konsumerar den här  entropiska informationen  som skapar den hyperreala  socialiteten, massan.  Bourdiad menar  att det här bara är den  makroskopiska förlängningen  och implosionen av  mening på den mikroskopiska  nivån av symbolen.  Den här implosionen  borde analyseras efter Marshall McLuhan  formel mediet är budskapet  som då är till exempel  vad intervjun i början då  här heter. Fast på engelska då  the media is the message.  The medium is the message.  Det är en teori  om media och kommunikation ur  ett sociologiskt perspektiv.  McLuhan menar att det är  formen av mediet  som avgör vilka budskap  som kommuniceras.  Och är vad som formar  samhället, idéer och framtiden  snarare än budskapen som kommer ur  mediet.  Utan mediet skulle inte budskapen finnas.  Åtminstone  så måste medies att även om  budskapet kanske är det  som förändrar idéer och framtid  så är det mediet som gjorde  den idén och dess spridning  möjlig.  Man skulle kunna argumentera  att den framtiden som  blir på grund av budskapen  är nödvändigtvis  en direkt korrelation med  mediestruktur.  Då det var den som  detgentropiskt informerade oss  att agera som vi gjorde.  Och på ett då  sätt format framtiden  efter mediets mall.  Jag drar citatet  jag började avsnittet med igen.  Det är bara mediet  som kan skapa ett event.  Oavsett innehåll.  Huruvida det är konformistiskt  eller statsfientligt.  Ett allvarligt problem för all  kontrainformation.  Piratradio Antimedia.  Subversiva budskap  är alltså uppbyggt efter en modell.  Vilket gör även Antimedian  till en hyperiell form  av motstånd.  Vilket är just det motstånd som tillåts  i den fredliga samlevnaden  som vi pratade om i avsnitt 1  av Simulation & Simulacra.  Med andra ord en  kontrollerad form av motstånd.  En form av motstånd  systemet förväntar sig.  Då systemet i sig är hyperiellt  och hopplöst oseparerbart  från den fredliga  samlevnaden.  Även de subversiva aspekterna.  Simulation  kan bara kontrollera simulation.  Amplifikation  av ett event spridning genom  information är nödvändigtvis  också hyperiellt.  Oavsett från vilket perspektiv  du analyserar eventet.  All form av mening  har tilltagit det här tillståndet.  Även det av motstånd.  Användning av budskap  i form av medium  som nödvändigtvis är föregången  av vår modell budskapen  filtreras genom till den hyperiella  formen kan fortfarande  användas på ett subversivt  sätt.  Det är att  implosion av mening till sin spets  betyder utplåning  av självaste mediet  då dess trovärdighet  bygger på tilliten till  samhällets mening.  Implosion av mening  betyder även  implosion av mediet.  Det är en process enligt Baudillard  vi måste vara väl medvetna om  om vi vill vara  verkligt subversiva  och inte bara vara det på den  hyperiella nivån vi blir tilldelade  att delta i kommunikation  genom.  Implosionen av media är  nödvändig men då  måste vi förstå vad vi gör också.  För att subversionen  ska ha en verklig effekt.  Likna det med  implosionen av Boboogs struktur  genom implosion av massan.  Konceptet mediet  är budskapet kommer till sin spets  enligt Baudillard då  få mening att implodera  in i ett medium.  Först och främst kommer mening  och kommunikation förlora sig  när allting ligger i  ett och samma medium.  Odifferer...  Odifferer...  Osvårt ord.  Först och främst kommer  mening och kommunikation förlora  sin mening och kommunikation  när allt ligger i ett och samma medium.  Odiffererbara  från andra medium.  Och då alltså  från olika budskap.  Vilket gör att den funktionella  differensieringen  försvinner. Alltså  individualisering.  De andra  medien är då särskilt  de akustiska som tal  och de fysiska som skrift  som alla kommer att implodera.  Vad som får  allting att implodera är den rena  volymen av information  och dess dragningskraft.  Ingen  och inget  kommer kunna undangå det.  Det är också implosion av  medierna som sändare och mottagare.  Signifierare  och signifierad.  Information och mening.  Varm och kall media.  Sanning och falskhet.  Allting kommer  cirkulera i en enda stor  nebulosa. Utan  början eller slut.  Verklig referens eller  geografisk omkrets.  Median väljer inte  heller någon sida.  Media både  manipulerar massan samtidigt  som den är på massans sida  genom att likvidera sin mening.  Media  både fördömer terrorism  samtidigt som de själva är  terroristerna i att  när de tar upp terroraventen  som Boudiad sa, dansar  till melodin av förförelse.  Boudiad  skrev, det är lönlöst  att drömma om revolution  genom innehåll.  Lönlöst att drömma om uppenbare  sig genom form.  Därför att mediet  och det riktiga är nu i en enda stor  nebulosa vars sanning är  omöjlig att tolka.  Det bästa vi kan göra verkar vara  att få mening att implodera.  Samma koncept  som att få Boboogs struktur  att kollapsa.  Det enda motstånd som inte blir  antisimulationens apotios.  Vilket bara hjälper  att rädda det som han ville förstöra.  Slutsatsen är att vi står inför  liknande problem som barn står inför.  Barn förväntas vara fria  självständiga och medvetna  samtidigt som de förväntas  vara undergivna  okunniga, lydiga  och anpassade.  Barnet stretar emot  dessa förväntningar med en slags  dubbelstrategi.  Däremot förväntningar  att vara ett subjekt  antar strategin barnslighet  totalt beroende  tröghet och okunnighet.  Mot förväntningarna  att vara ett objekt agerar  barnet med revolt  olydnad och frigörelse.  Båda dessa är del  av att vara barn  och vi ser inte den ena strategin  som mer värdefull än den andra.  Både i ärd menar vi i den politiska  sfären bara ser upp till  frigörelsen  som om det är det enda  som är värdefullt och omstörtande.  Att vi ser ner  på dem som tar objektpositionen  som passiva.  Problemet är att  systemet är så hyperreelt  och imploderat i polerna  att den fritalande  individen, den som frigör  sig själv, också  är passiv.  Både i ärd skrev såhär  mot  system vars argument  är förtryck och underkuvning  är det  strategiska motståndet  det frigörande anspråket  på subjektskap.  Men den här strategin  reflekterar systemets  tidigare fas.  Även om vi fortfarande blir konfronterade  med det, så är det inte längre  den strategiska terrängen.  Systemets nuvarande argument  är att maximera  yttrandefrihet  den maximala  produktionen av mening.  Därav är det  strategiska motståndet att vägra  mening och det fria ordet.  Både i ärd förstod verkligen  vart media var på väg med  individuella  celler av utsändning  som är till då för att mätta  systemet med information och mening  redan för 40 år sedan.  Det är ju verkligen  onekligen hur media ser ut idag.  Den här podcasten låter jag  vara ett praktiskt exempel på det.  Jag tror på honom  i det här fallet lika mycket som jag tror  att systemets mekanismer,  särskilt den nivån media är på,  aldrig är en  okontrollerad slump.  Så när Bordiard sedan säger  att den andra strategin, denna massan,  den radikala  hyperkonformistiska lydnaden  av systemets mekanismer,  denna ickemottaglighet  av mening, denna dubbla  systemets logik mot sig själv  är lika värdefullt  eller kanske ännu mer värdefullt  än en frigörelse  så kan jag inte undgå  att ta det argumentet seriöst.  Hur mycket det än öppett trotsar  frihetsrörelsens budskap.  Så,  här då nästa del.  Absolut reklam  Ground Zero  reklam  Idag så  konverteras alla  former av uttryck till det av reklam  är vad  Bordiard påstår i den här sektionen.  Man menar då  inte att allting är reklam i sig  uttryckligen, men  antar den formen av modell som  utgör reklam, det vill säga att  den operativa modaliteten  är simplifierad  som i  Bordiard sedan ord är  vagt förföriskt  vagt i samförstånd.  Återigen så applåderar  jag hans djupgående och precisa val  av ord för att säga  mycket med lite ord.  Reklam kan i sin renaste  form med enkelhet översättas  till andra reklamer  då mening är så tunn  eller icke existerande  att den inte fundamentalt  på sin individuella  nivå skiljer sig från andra.  Han sätter det i kontrast med  uttrycket av djup innebörd  som kan då  differensiera sig själv  mot andra uttryck  med annan djup innebörd.  Återigen är det  karaktärsdagen av  implosion av mening  som råder inom reklam.  Det är  implosion av mening i mediala uttryck  som gör det till reklam.  Professionell produktion av reklam  är bara en episode  i dag går all  form av uttryck mot reklamens modell  vilken är inbyggd  i våra medier.  Mediet är budskapet.  Instagram och Twitter  skulle jag säga  är utmärkta exempel på det här idag.  Alla måste följa  den strikta modell  av uttryck som mediet erbjuder  vilken då ju är  snabb, intensiv och lika snabbt  förbi, precis som reklam.  ...  Propaganda är också  en form av reklam.  Det är reklam av  ideekrafter.  Politiker och partierna  med deras varumärke och image.  Det är reklam därför att  idespridningen ska vara lika effektiv  och förförisk som reklam  men fortfarande innehålla  djupgående innehåll.  En omöjlig balansgång  för övertygelse och effektivitet.  I Baudrillardts ord då  den erbjuder inte  signifierade att investera i.  Den erbjuder  en simplifierad  ekvivalens av alla tidigare  distinkta symboler och tecken  och avskräcker med den här  ekvivalensen.  Uttrycksformen förenklas  genom att förenkla  språket.  Det språket som är  kommunikationens regler och möjligheter.  Baudrillard pratar inte om  Ludwig Wittgenstein men jag  anser att förståelse av hans koncept  av språkspel  hjälper att förstå utplåningen  av variation i mening.  Han menade i förenklad form  att ett ord  eller en mening har innebörd  och mening som ett resultat  av reglerna i spelet.  Det som definierar  sporter är dess  regler och skulle  reglerna förenklats i alla  sporter så skulle skillnaden  mellan sporterna också minska.  På samma sätt fungerar  språkspel.  Även om hur jag pratar om  språkspel nu är en förenklad  tolkning av vad Wittgenstein  ville kommunicera. Skulle jag  ge den djupare mening skulle jag  mindre lätt kunna jämföra det med  språkspel.  Det är hur som helst de här  reglerna som idag simplifieras  även i den officiella politiska  sfären.  Reglerna förenklar mening  och utplånar därmed dess variation  ett  karaktärsdrag av  implosion av mening.  Dock är det inte strikt  menat implosion i det här fallet  eftersom att det i det här fallet  inte är den rena volymen  av information som tar bort  möjlighet till signifieringen utan  helt enkelt bara förenklingen av språket.  Om du under en valkampanj  försöker sätta fingret på de olika  partiernas ideologiska grund  enbart genom att  analysera deras slogans på  affischer så kommer du inte  komma så långt. Det här är då  typ exempel på  förenkling av mening i propaganda.  Där propaganda då är  idéreklam.  Kommunikation är idag bara  iscensatt.  Särskilt den med samma format som  reklam som innefattar  nästan all form av elektronisk  kommunikation idag.  Man kopierar essensen  av system med riktig kommunikation  som att göra sig förstådd  få andra att fokusera  på en och med  komplikationer som ironi och humor  ordlekar,  anspelningar och så vidare.  Man kopierar endast de  aspekterna utan några som helst  variationer utanför den här modellen  i kontrast till verklig  kommunikation som inte  är då egentligen så ren i sitt  sätt. Den är  mindre perfekt.  Så den kopierade  kommunikationen  är mer verklig  än verkligheten.  Och det är så den ersätter verkligheten  så effektivt.  Den här effektiviseringen  av språk  når sin höjdpunkt i  digitalisering av språk.  Självaste dataspråket  vars enda funktion  är att determinera  programmens funktion.  Signifiering  är inte ens en del av språket.  Det är strikt funktionellt.  Om förut  dess kraft låg i  fascinationen av denna möjlighet  till förenkling så har det  idag blivit dess begränsning.  Baudillard skrev såhär  Baudillard skrev såhär  Philip Case  Dick's Papula  Papula är en  cellklump  en  hudklump som jag förstod  Philip Case  Dick's Papula  Det fanns ingen  översättning på svenska  Transhistoriserad  reklamimplantat  en slags utsändningsigel  en elektronisk parasit  som fätter sig självt  till kroppen och som är väldigt  svår att bli av med  men papulan är fortfarande  en förmedlande form  den är redan en slags  inlämmad protes  men den upprepar fortfarande  ständigt reklammeddelanden  För mig låter det här  som att de pratar om ett koncept som  mobilen idag egentligen passar med  väldigt bra in i  Till och med Steve Jobs  beskrev mobilen som en förlängning av kroppen  Mobilen har  bildligt fäst  sig vid vår kropp  Även om den inte fysiskt lever i symbios  med vår biologiska kropp så  blir det svårare och svårare  för oss att sära oss ifrån mobilen  Reklam har  idag sin närvaro i  alla uttryck  förlorat sin specifika form  Det är ett symptom  för ett överutvecklat system  ett system som alltid  väljer sig självt  och kopierar sig  Förut var handelsvarorna  en reklam  men idag kan man säga  att reklam i sig  har blivit en handelsvara  Mediet köper inte reklam  med monetär kompensation  Idag är det konsumenten  som är kompensationen  Konsumenten  som handelsvara  Reklam har på ett sätt  blivit en del av  socialiteten  Inte att reklam blivit  det sociala  utan att det sociala idag fungerar  som en verksamhet  Det sociala har blivit en efterfrågan  en grupp tjänster  Arbete  har gått från att vara  subversivt mot kapital  till att ha blivit en del av kapitalet  under tiden anställd  Reklam kan  göras både för jobb  som för det sociala  Det sociala menar  Bodeado vittras idag bort  genom en mättnad  av varje individuell cell  alla våra enskilda  alla våra enskilda  mikrouniversum  alla isolerade  i sin orörlighet  precis som massor  inne i Boboog  blev orörlig i ytan  som skulle vara öppen och fri  Mättnad av information  skapar orörlighet i oss  precis som massor inne i Boboog  inne i byggnaden  Vi är enligt Bodeado  missnöjda  men mättade  okänsliggjorda  men redo att spricka  Man blir satt i omloppsbana  Man blir inkopplad  Man blir  satellitiserad  Så  och då går vi över till nästa del  som då heter  Kloningsberättelse  En protes  kan antingen vara en  förlängning av kroppen  eller ersätta delar av den  Den som ersätter  en kroppsdel  en dubbel som Bodeado  kallade, kan nästan inte ens  sägas vara en protes  utan fungerar som individens dubbel  Denna dubbel  gör så att individen både  är sig själv och aldrig kommer  vara det igen  på en och samma gång  kommer alltid  ha undvikt döden  Han säger att man nu har blivit  sin egen dubbel på ett visst sätt  en annan version av sig själv  som också egentligen är  det egentliga självet  men som ändå aldrig kommer kunna  vara sig själv igen  Han jämför det med hur man  drömmer om sig själv  och hur den drömmen slutar vara en dröm  när man försöker efterlikna den  i verkligheten  Drömmen kollapsar in  i verkligheten  Men det man tog in i verkligheten  är då inte längre drömmen  Precis på samma sätt  fungerar förförelse  i sin mest juristiska form  Förförelsen är det självaste  fantasin  önskan att ta in drömmen  i verkligheten  Självaste önskan som utgör  förförelse  är vad som förstör förförelse  Sedan då kloning  att kopiera en människa  in oändligheten  där originalet är lika mycket  en kopia som kopiorna  där originalet skapades  utefter sin förmåga  att kunna kopieras  obegränsat  Den blir reducerad till  en van  i att den nu antagit  en basform icke-differensierbar  från sina kopior  Precis som politiska budskap  och deras ideologi  inte går att differensiera  i sin effektivitet  Fortplantning genom att dela  en cell på två  istället för genom sexuation  Det som gör oss till individ  är nu borta  när det som skapade individen  reduceras enbart  till en värdelös funktion  sexualiteten  Den renaste formen  av föräldraskap  eftersom att den enda föräldern  nu är oberoende av den andra  Man skulle kunna likna det  med en dödsdrift  att återgå till en form av  fortplantning som ägde rum innan sex  Sex är  vad som ger liv  och på sin andra ände också död  Att förneka människan  denna funktion är att  metafysiskt förneka variation  All förändring  av detsamma för att enbart  sikta mot fortbestånd  av en identitet  en genomskinlighet  av den genetiska koden  nu längre inte ens i underkastelse  för växlingarna  i fortplantning  Faden och moden  är nu borta  Moden existerar i relation till  Faden när bådas skillnader  blandas i avkomman  Denna relation  finns nu inte längre  vilket lämnar föräldraskap  till att bli meningslöst  för att tjäna den matrix  som är den genetiska koden  Subjektet  är nu också borta  eftersom att dess identiska  duplikation ger slut  på dess delning  vilket endast sker i sexuell fortplantning  Klog  Simulationen  behåller inte heller någonting  från dess föregångare  eftersom att den per definition  av hur den väl till  nödvändigtvis bara kan ha  exakt samma egenskaper  som sin föregångare  Alltså är begreppet behålla  också meningslöst  Lönlöst är alltså begreppet arv  eftersom att polen av  vad som definerar vad ett arv är  nu har kollapsat  meningen börjar här ta sin form  Kollaps av poler  som vår värld och natur fungerar under  Kopie av en modell  som inte refererar vår värld  eller natur  En mask  till exempel har inga särskilda beståndsdelar  eftersom att alla delarna  är oberoende  av varandra  så ingen del är en särskild beståndsdel  Varje segment  kan brytas av för att bilda  en ny exakt likadan mask  Precis så som  ett fragment av ett hologram  kan bli matrixen av det  kompletta hologrammet  informationen förblir alltid  hel i varje segment av  ett hologram  Helhet är nu också  ett lönlöst begrepp  om all information kan hittas i alla  dess delar  Helheten  och delen av helheten  är nu icke  differensierbar  Baudiard fortsatte också  att säga om kroppen  Det är också slutet för kroppen  av den här  singulariteten kallad kropp  vars hemlighet  är nu att den inte kan bli segmenterad  i ytterligare celler  att den är en odelbar  konfiguration  till vilken dess sexualisering  är vittne  Sex är så mycket  mer än bara en funktion  och en fortplantning  Utan sex försvinner koncepten  individen, moden och fadern  kroppen och dess helhet  Utan sex  försvinner differensieringen  polarna som ger dessa begrepp  metafysisk mening  Ännu ett bevis  på hur simulation  tar bort mening  Sex i sig förlorar också  sin mening  när den inte används  för att blanda den genetiska koden  och andra genetiska koder  Den reduceras till en funktion  som vilken annan funktion  som helst som kroppen har  icke den differensierbar  för någon annan kroppslig funktion  Dess enda funktion  nu  är dess representerbarhet  i den genetiska koden  precis som alla andra funktioner  Från ett funktionellt perspektiv  har varje organ  aldrig varit något annat  än en protes  av den genetiska koden  en slags simulation  men då mer traditionell  Den varken förstör  avviker eller simulerar  verklighetsprincipen  Så med kunskapen  om den genetiska koden  kan du skapa en ny människa  i serie  inte genom celldelning  utan genom dubblering  En man  vid namn Walter Benjamin  sa om reproducerbar konst  som den i Bobbog  att vad den förlorar  är sin aura  sin singulära kvalité  av här och nuet  vilket då är charmen med konst  Man kan säga att konstformen nu  är kommersiell  istället för estetisk  att den på estetisk form  är likvärdig med schampoflaskan  Både den kommersiella  konstformen reklam  och den estetiska  har en fälla i sig  som ska fånga din uppmärksamhet  Det som skildrar den två  är charmen av det unika  det som reproducerbar  konst inte har  I sin mest extrema  form av reproducerbarhet  förlorar konstverket  sitt original  då den är uttänkt redan från början  som en funktion av deras obegränsade  reproduktion  Reproduktion kommer före  produktionen  Den här omkastningen  görs möjlig  av teknologin  En teknologi som  till en början skedde utanför  människans kodning  och bara påverkade människan  på ett symboliskt och metafysiskt plan  Den slags protes  man tänker på i vardaglig term  Baudillard  väljer att kalla den för  exoteknisk  i vad som händer i kloning  en företeelse som då istället  är esoteknisk  alltså att det nu är det interna  systemet  Det esotekniska  har gått från att vara hård  teknologi till mjuk  celler och DNA  genetisk och mental  mjukvara  som nu påtvingar sig själv  som den ursprungna modellen  originalet  en modell som endast  kan vara reproducerbar  Denna reproducering  denna kopiering  av samma cell  är samma process  som metastasen  i en cancercell  Den obegränsade  fortspridningen av en bascell  äger rum utan hänsyn  till den organiska  lagen för helheten  som bascellen då är en del av  Kloning  fungerar på samma sätt  där systemet nu inte kan motstå  sitt förnyande av detsamma  en okontrollerad  spridning av en och samma  matrix  Växlingen av olika modeller  sexualiteten  var funktionen  för spridning som skulle förhindra  denna sorts spridning  Baudrillard går sedan vidare  med att beskriva de olika stadierna  proteser går igenom  vilket genom teknologins  utveckling integreras  allt mer med vår essens  teknologins  teknologins  användningsvärde  mäts ofta genom hur  bra förlängning eller ersättning  av kroppen  teknologin är  teknologi är  med andra ord mer eller mindre  avancerade proteser  han använder  solbränna som exempel  i det första stadiet  gör vi solbränna  genom att helt enkelt sola  den mest oteknologiska  men ändå en  enligt Baudrillard  onaturlig användning  av ett naturligt medium  som nu blir en  protes av kroppen  långt utanför kroppen  nästa teknologiska steg  är att använda halogenlampan  vilken förändrar  och förflyttar protesen  betydligt närmare kroppen  när vi börjar använda  piller och hormoner  tar vi in protesen  i våra kroppar och manipulerar  kroppens funktioner  inifrån  det sista steget  är att solbränna huden  genom genmanipulation  en  protes som nu inte är extern  utan integrerad  i helhetens  system  den passerar nu inte ens  vår fysiska kropp  det som passerar vår fysiska  kropp är inte protesen  utan det som manipulerar  DNA informationen  nu gör man  självaste mallen  för vår helhet  till en protes  och sen sista delen här  i det här avsnittet  hologram  en fortsättning egentligen på  konceptet med kloning  om en  exakt  tredimensionell projektion  av en människa är framför dig  så kommer du kunna passera  genom hologrammet med din hand  vilket är tecknet  på  immaterialitet  och därmed  simulation  men att passera genom  det är egentligen bara ett perspektiv  man kan lika gärna  säga att det är hologrammet  som kan passera genom dig  vilket betyder att  du nu också är ett hologram  om det är såhär man definierar hologram  den  hyperiella simulationen  gjorde dig hyperiell  så skillnaden med hologram  och materia  har nu kollapsat  konceptet dubbelar  han menar att en dubbel  är någonting som lever  i varje ting  dess exakta  liknelset till sig själv  ungefär som  speglingen i en spegel  är en dubbel  av objektet  den reflekterar  den är en exakt  kopia av objektet  kastad av objektet själv  den är exakt likadan  som objektet  för att dess källa är objektet  som att kopian i spegeln  är objektets förlängning  Boudiad menar att alla  objekt har teoretiskt  den här möjligheten att likna sig själv  exakt på det här sättet  han skrev  dubben som levde  i djupet av dig  av din kropp  av ditt omedvetna  vars hemliga form  matade din fantasi  på villkor att det skulle fortsätta  vara hemligt  hologrammen  menar Boudiad  simulerar den här exakta  den simulerar den här exakta  spegelbilden  precis som bilden i spegelbilden  egentligen bara är ljus  är hologrammet också bara ljus  men skillnaden är att  medan spegelbilden springer ur originalet  då springer hologrammet  ur dioder och dator  processering  den har inte, den springer inte ur någon  slags original då  ett simulacrum med andra ord  därför kan man inte  hur snarlik  man än gör hologrammet till originalet  eller det den försöker referera  prata om  exakthet  man kan enligt Boudiad inte ens prata om  liknelse  när ett objekt  är exakt som någonting  den egentligen inte refererar  som då till exempel i ett hologram  så är det omöjligen  exakt som det  det är bara lite mer exakt  det finns inte liknelse  lika lite som det finns  exakthet  han skrev  det som är exakt  är redan för exakt  det enda som är exakt  är det som når sanning  utan att ens försöka  en spegelbild då  kan man säga  når sanning  utan att ens försöka  den är en exakt kopia av originalet  utan att ens försöka  det är helt enkelt  vad en spegelbild den är  för någonting  den behöver inte ens försöka  till skillnad då från ett hologram  det är det här tappra  men omöjliga försöket  till liknelse och exakthet  som är hologrammet  en kopia av dig  holografiskt  kommer aldrig vara en kopia av dig  även om den närmar  liknelse  när den verkligen försöker  men vad den gör  är att förstöra dubben  som är med dig medfödd  och göra den hypergel  ställer du dig och hologrammet  framför en spegel  kommer en spegel  som bara kan se  speglingen  inte kunna veta  vilken som är speglingen  exakthet av hologrammet  och vilken som är speglingen  exaktheten av dig  alltså har din dubbel  blivit hypergel  i och med den här kopian  av dig i hologrammet  då  är det slutet  för det här avsnittet  det blev ganska långt  och det tog ganska lång tid  att förbereda det också  jag är glad att jag  kom igenom det  jag hoppas att ni  det är  jättemycket koncept att gå igenom  och det är  svårt att koka ner det i sina enkla termer  precis som jag pratade om i avsnitt ett  och det är nog inte ens  meningen att du ska förstå allting  på en lyssning  det kräver flera lyssningar  även om jag översätter på svenska  och slutar använda så många av hans jobbiga ord  ibland använder jag och även jag jobbiga ord  bara för att det inte ska bli  så lång text och lång beskrivning  av allting, av det han säger  så jag råder er  att lyssna på allting igen  om du tycker det är intressant  jag hoppas att min röst  någorlunda bär igenom  det långrandiga som kan bli ibland  men  ja  vad den gör  om du nu sover  eller om du jobbar  eller om du är ute i solen  ute i vädret  eller om du är med någon vän  eller vad den gör  så önskar jag en fortsatt trevlig natt  dag, arbetsdag  ledighet  eller någonting annat  vad den gör för någonting  så får jag tacka för mig för den här gången  och på återseende  hejdå  bye bye  bye bye