Transkription ur Aions samling (ljudet hittades inte).
Transcription from the Aion collection (audio not found).
text/simulacra/AboutSimulacraSimulation1_3.txt
Thank you very much. Thank you very much. Thank you very much. Thank you very much. Thank you very much. Thank you very much. Thank you very much. Thank you very much. Thank you very much. Thank you very much. Thank you very much. Thank you very much. Thank you very much. Thank you very much. Thank you very much. Thank you very much. Thank you very much. Thank you very much. Thank you very much. Thank you very much. Thank you very much. Thank you very much. Thank you very much. Thank you very much. Thank you very much. Thank you very much. Thank you very much. Thank you very much. Thank you very much. filmen simulerade om en trafikolycka och offerna för trafikolyckorna i verkligheten då, de blev besatta av att iscensätta trafikolyckor och började fantisera om att kopiera den här scenen från filmen då in i en riktig trafikolycka där då den här skådespelen skulle vara med. Som Baudrillard påpekade om i Vietnamkriget så betyder inte simulation av krig att kroppen inte lider. På samma sätt är det med de här simulerade trafikolyckorna. Bara för att det är en simulerad trafikolycka betyder inte att det är riktiga som skadas i dem. Som du nu förhoppningsvis förstår så kollapsar poler och skillnader i simulationens värld. Och i de simulerade trafikolyckorna cirkulerar symbolerna för teknologi och människan. Bilens metallurgi och kroppens semiurgi. Våldet och sexualiteten. En och samma möbiusremsa. Jag hoppas att du kommer ihåg konceptet av möbiusremsa från avsnitt ett. Semurgi, som jag sa, kroppen hade då. Det är skapande av ny mening genom skapande av nya symboler. Simulerad mening, med andra ord. Skillnaden mellan alla de här begreppen försvinner. Precis som med polerna fader och moder kollapsar in i varandra när man klonar efter dess DNA-strängens kodning istället för genom en individualiserande sexualiteten i en människa. Människan och teknologin blandas ihop i en simulerad trafikolycka där all då som vi sa, det här är ett citat från boken, där all metallurgi av olyckan kan tidas i semiurgin på kroppen. Semiurgin på kroppen, alltså meningen som skapas av de nya symbolerna på kroppen, är alltså skadorna som for den åsamkat. Skadorna är en förlängning av bilen. Kroppen, kan man säga, får liv i simulationen i sin död, och blir som en konstruktion utan liv att applicera vilken dålig skada du än vill på. Både i ad jämförem ungefär med graffiti på betongväggar och tunnlar. Som Marshall McLuhan pratade om i introduktionen av förra avsnittet av Simulation and Simulacra så är teknologin en slags protes eller en förlängning av människan. Precis som telefonen är en förlängning av människans munn och öron, tvn är en förlängning av våra ögon och öron, bilen är en förlängning av våra fötter eller vår möjlighet att färdas. Dock i den här boken Crashed Up så är bilen förlängningen av människans anomalier, olyckan, skadan och sexuellt våld. Bourdillard menar dock att det inte är fråga om någon perversion. Det är ingenting perverst då det kräver att det som händer utanför är det normala. Men i simulationen kollapsar även polerna normalitet och perversion. I simulationen är perversionen det normala vilket gör det normala till det perversa. Termerna cirkulerar i en möbiusremsa. Utan början eller slut, omkrets eller geografisk utbredning. Perversion indikerar också dysfunktion. Vilket inte heller finns i en simulation där mediumet är strikt mekaniskt, bilen. Allting fungerar bara som det gör. Utan djupare förklaring eller mening. Därför menar Bourdillard att de mekaniska aspekterna i människan i simulationen kommer att kollapsa in i mekaniken och bli oskillbara. Den mänskliga aspekten av känslor kollapsar då inte in i simulationen då den inte är av en mekanisk natur. Utan är uteslutande en mänsklig aspekt. Människans mekaniska aspekter som kollapsar in i den här simulationen är då språk, våld, och sexualitet. Men vad som blandas ihop är helt slumpmässigt. Utan någon egentligen vidare mening eller anledning. Språkbruket när det kommer till att beskriva de här simulerade bilulyckorna visar hur språket har blivit en förlängning av bilen det också. Ingestans beskrivs sexuella utövningar på kroppar i bilulyckorna. Med intima värdeord. Utan de erotiska termerna är strikt mekaniska. Mekaniken lever i symbios med människan. Språket, sexualiteten i en enda stor superstruktur. Du undrar säkert hur sexualitet kan betraktas som mekanisk. Borde jag ladda fram de mekaniska aspekterna av sexualitet så här? Sexualitet är steget efter åtrå. Fantasi om ett scenario. Manifesterat i den fysiska världen och dess verkanden. På det sättet är sexualitet enligt Bordeaux strikt funktionalistisk. Då det utan den mekaniska biten applicerar på den verkliga världen förblir åtrå. Fantasi. Han skrev sexuell åtråd. Det är aldrig någonting annat än möjligheten kroppar har att kombinera och utbyta sina tecken. En av kroppens mest funktionalistiska symboler är sexualiteten. Det är därför sexualitet är en så stor del av vår hyperreala värld som i övrigt är mest fokuserad på de mekaniska aspekterna av människan som teknologi och produktivitet. I den simulerande trafikolyckan finns det ingen skillnad på mekanik, metallurgi och sexualitet då deras symboliska värde är av det funktionella och mekaniska. De nya öppningarna på kroppen såren, skrapsåren och så vidare de är då en förlängning av bilen. En slags mekanisk skada. Inte kopplad till sadomaschism eller sadism som kräver ytterligare mänskliga faktorer som det inre livet känslor, dominans spänning somatisera, psykologiska symptom och så vidare. Vilket då är helt frånvarande från det här simulerade scenariot som är då helt mekaniskt. De blir nya sexuella öppningar för den mekaniska biten av sexualitet. Bordiard skrev Sex som vi förstår det är ingenting annat än en minimal obetydlig och specialiserad definition av alla möjliga offer och symbolikutövningar till vilken kroppen kan öppna sig själv upp till. Inte längre till naturen utan till påhitt genom simulakrumet, genom olyckan. Sex är ingenting annat än det här förtunnandet av en drivkraft kallad åtrå på i förväg förberedda zoner. Och här då nästa del Simulacra and Science Fiction Bordiard menar att den här typen av science fiction där man tar mekaniken från den här världen dess världsutvecklingar verkar den av karaktär men upphöjer den till oändlig potential inte längre fungerar. Han med att den inte fungerar för att självaste fenomenet som fiktion anspelar på någonting som står i motsats till den riktiga världen har kollapsat. Motsatsen till det verkliga fiktionen har kollapsat in i verkligheten eftersom att verkligheten inte heller är verklig den är inte heller overklig den är hyperiell mer verklig än verkligheten verklighetens apparatur upphöjt till högsta graden simulerade i maskiner det har ödesdigra konsekvenser om fiktion inte längre är möjlig eller snarare att verklighet och fiktion idag är omöjliga att skilja åt. Vad är det då att fantisera när fantasin inte ens motsätter sig i verkligheten? Tills nu har vi alltid utanför verkligheten haft en reserv med fantasi men den är nu helt borta när den är likvärdig med verkligheten. Bordjad skrev Det är inte längre möjligt att fabrikerna pressera det overkliga från det verkliga det fiktiva från det riktiga processen kommer snarare vara motsatsen det kommer vara att sätta situationer modeller av simulation på plats och uppbåda dem känslan av det verkliga, av det banala av den levda upplevelsen att återuppfinna det riktiga som fiktion just efter som att det har försvunnit från våra liv. Hallucinering av det riktiga av den levda upplevelsen av det vardagliga men rekonstruerat ibland ner till oroväckande märkliga detaljer rekonstruerat som ett djur- eller växtreservat framfört med en transparent precision men utan substans. Overkliggjord i förväg hyperrealiserad Det här är science fiction i en värld som är hyperreell Verkligheten har idag blivit utopin En sann science fiction är idag simulering av verkligheten En science fiction är att simulera verklighetens processer men oundvikligen genom samma karaktär som en simulation det vill säga att polerna i processerna kollapsar Det är precis vad novellen och filmen Crash gör Burdiad delar sedan upp simulacra i olika kategorier beroende på vilken distans de projiceras från verkligheten Den här distansen har å ena sidan verkligheten och på den andra sidan fantasi och är vad som håller verklighetsprincipen vid liv När distansen av projicering blir för kort blir då verklighet och fantasi omöjlig och hyperrealitet tar dess plats Här är de tre kategorierna Burdiad sätter upp efter distans av projicering Simulacra som är naturliga grundade på bilden harmoniösa optimistiska och siktar på återbetalning eller den ideala institutionen av naturen skapt i Guds bild Utopi Sedan då Simulacra som är produktiva grundade på energi och kraft globalisering och expansion och en obestämd frigörelse av energi Simulacra av simulation grundade på information modellen total operationalitet operationalitet och hyperrealitet har som mål total kontroll ett simulacrum med maximal projicering är simulacrumet som är ett helt universum i sig helt frånkopplat från vårt Burdiad menar att utopin tillhör den här formen av simulacra simulacra med graft minskad projicering kan vara klassisk science fiction med teknik och verkanden från den här världen bara befriat från verklighetens begränsningar och är de produktiva simulacrerna eller produktionsband i vår värld simulacrerna med minst projicering är de där verkligheten är byggd efter en modell då har vi en minsk projicering då har vi en minsk projicering då omvänds processen dessa simulacra projiceras inte ur verkligheten nu är det simulacrumet som projicerar verkligheten och det är då som verkligheten blir helt hyperrealiserad skillnaden mellan simulacra och verklighet mellan verklighet och fantasi är helt borta Burdiad skriver att modellerna utgör inte längre det imaginära i relation till det riktiga de är i sig själva en förväntan på det verkliga och lämnar således inget rum för någon sorts fiktionell förväntan verkligheten har möjlighet att överträffa fantasin då fantasi kan alltid utökas men verkligheten kan aldrig förbipassera en modell då modellen är anledningen till företeelsen den är upphov till du kan bara ändra företeelsen genom att ändra modellen tidigare fungerade fantasin av anledning hur verkligheten fungerade av anledning hur verkligheten fungerade men idag fungerar verkligheten av anledning hur modellen fungerar så idag kan vi nödvändigtvis aldrig förbipassera fantasi eftersom att den har blivit modellen för verkligheten verkligheten är fantasi vilket lämnat verkligheten till utopin utopi utopi utopi nästa del här heter djuren den här delen förstod jag inte riktigt vad den har för relation till ämnet av boken vilket är ju då simulacrum och dess verkan och företeelser i vår värld men det är fortfarande en väldigt intressant diskussion jag kommer inte ta med allting han diskuterar om det eftersom att jag inte riktigt förstod kopplingen men det är ändå intressanta påpekarna han gör så den röda tråden i det här avsnittet är hur vi behandlar djur på är en spegling av hur vi blir behandlade av systemet Bourdiad skrev alla aspekterna av den moderna behandlingen av djur spårar växlingarna av manipulation av människor från experimentation till industriell tryck i uppfödning experiment på djur tvingar fram vetenskapliga bekändelser precis som man tvingade fram moraliska bekändelser under inkvisitionen att få bekändelser under inkvisitionen var meningslöst eftersom att de bekändes under stress stress är enlig Bourdiad ingenting annat än en spricka i transparansen i kausalitet med det menar han att psykologiska men inte har med logik att göra stress och psykologiska men är som det logiska svaret på någonting ologiskt någonting man inte förstår det är inte att utforska beteenden i dess normala tillstånd och speglar alltså inte en reaktion på det här och speglar alltså inte en reaktion på det här och speglar alltså inte en reaktion på det här en reaktion som skulle kunna sägas motsvara någon verklighet han skrev också vilken bekändelse är det vi letar efter att utpressa från djuren från under skalpellen och elektroderna precis som det medgivandet av en objektivitetsprincip vilken vetenskapen aldrig är säker på vilken den i hemlighet inte känner något hopp för Bourdiad gör en mycket svagare uttryck på det här Bourdiad gör en mycket svagare uttryck på det här en spännande jämförelse mellan orsaken till psykologiska patologier i djur och människor de verkar bero på i många anseenden samma sak att grundläggande psykologiska behov inte bemöts vilket leder till en frustration som hindrar hälsosam psykologisk utveckling som hindrar hälsosam psykologisk utveckling som hindrar hälsosam psykologisk utveckling Bourdiad pratar om en vetenskaplig utveckling som Bourdiad pratar om en vetenskaplig utveckling som berör ämnet om djur uppfödda i uppfödningsgårdar berör ämnet om djur uppfödda i uppfödningsgårdar och hur de utvecklar psykologiska men från Science and the Future juli 1973 de kom fram till att djur i allt för trånga utrymmen utan någon möjlighet till kontakt eller rörelse utvecklar psykologiska symptom kor låg och slickade på golv till som svalt ihjäl om ingenting gjordes höns hamnade i en slags masspsykos harar utvecklade riktigt svår ångest och de började äta på varandras avföring de blev mer känsliga för parasiter och infektioner honorna blev strila och dödssiffrorna steg det är i sin förlängning att det är en slags masspsykos en dödsdrift den enda lösningen på en situation där du närmar dig döden mer än vad du lever utan utväg en ologisk drift som är en logisk reaktion på ett ologiskt levnadssätt djuren i sitt allt för onaturliga fångenskap utvecklar en dödsdrift vad vi kallar för psykologiska dödsdrift psykologiska patologier lösningen företagarna kommer med är det helt enkelt mer utrymme för djuren lösningen kommer enligt Baudillard när de psykologiska menen är så illa att man känner mer på att göra någonting åt dem än att låta det vara på så sätt menar Baudillard att människans psykologiska situation också ser ut de psykologiska situationerna som vi framkallar är ett logiskt svar på ett förtryckande ologiskt levnadssätt där de grundläggande psykologiska behoven inte uppfylls där vi närmar oss döden mer än vad vi lever under hela den mänskliga upplevelsen försätts människan i situationer mot sin fria vilja utan egentlig möjlighet att ta sig ur utom att vi har brist på är inte fysiskt men situationens natur delas med den av djuren så inte riktigt en kommentar på simulacra men fortfarande intressant diskussion som man kan som jag tror ändå många säkert har gjort till en viss del här är nästa del i alla fall som går tillbaks till diskussion av hur en simulacra fungerar det här avsnittet heter då det kvarstående kvarstoden är ett koncept utan motsats om man ska ta bordejad på hans ord termen fungerar inte som de flesta termer som får sin mening ur sin motsats att det finns en skiljeline som skiljer de två motstående termerna uppåt och neråt höger, vänster gott, ont, kärlek, hat är alla termer vi kan konceptualisera som motsatser med skiljelinjer de är oppositionella termer i binära motsatser och det är också en del av den här på ena sidan har vi en term och på den andra sidan dess motsats och så skiljer någonting dem åt en riktning, en känsla och den ena springer ur den andra vice versa utan termens motsats skulle termen vara meningslös och det här är någonting vi har diskuterat tidigare om hur mening försvinner i termer genom att motpolen eller polerna kollapsar men då kvarstoden fungerar inte på det här sättet vad är motsats till det kvarstående? originalet nej, dess motsats är kopian vilket i sig är kvarstoden av originalet är summan motsats i kvarstoden nej, då får du någonting annat kvarstående summan inkluderar aldrig det kvarstående per definition av vad det kvarstående är man kan aldrig ta bort från det kvarstående utan att det man tar då blir den här mystiska motsatsen till det kvarstående så vad är på den andra sidan skiljelinjen av det kvarstående? här blir det en märklig mening det som är motsatsen det som ligger på andra sidan skiljelinjen av det kvarstående är kvarstoden av det kvarstående och de flesta termer får sin mening ur binär opposition som höger-vänster så får återstod sin mening ur singulär opposition återstod återstodens återstod det är en struktur av motsats som är helt reversibel den går att vända på och titta på likadan från båda hållen på båda sidorna av motsatsen ligger samma koncept ingen annan term fungerar på det här sättet höger är inte vänsterns vänster ondare är vänsterens vänster kunskap är inte det godas godhet och så vidare kvarstoden är alltså en term utan motsats eller där motsatsen är samma term motsatsen är en spegelbild ganska direkt menat den fungerar på precis samma sätt som din spegelbild man kan säga att din spegelbild är kvarstoden av dig eller att din spegelbild eller så är du kvarstoden av spegelbilden Baudillard skrev omöjligheten att determinera vad som är återstoden av det andra är vad som karaktäriserar simulation din spegelbild är en simulation men en naturlig sådan verklighetens eko en simulation av exakt likhet till skillnad från simulacra som bara kan vara arbiträrt lik någonting Baudillard säger att meningen när allting har tagits bort så finns ingenting kvar är ologisk rent konceptuellt så kan du inte ta bort från det som är kvar utan att det kvarstående då blir till sig motsats det man tog det till om vi följer konceptet av det kvarståendets logik så måste meningen egentligen lida när allting har tagits bort så blir resten allting Baudillard skrev när ett system har absorberat allting så blir resten allting när man har lagt till allting när ingenting kvarstår så blir hela summan till kvarståenden Baudillard menat det är det här märkliga fenomenet vi har hamnat i idag när allting har tagits upp i omloppsbana när allting har blivit hyperiellt och när ingenting står utanför det här systemet blir allting det resterande allting har vänts upp och ner klassiskt så är det kvarståendet som är anomalin minoriteten och det normala majoriteten det galna har varit anomalien det kvarståendet av det psykologiskt fungerande idag är det det normala som är anomalin och det galna det tungt vägande det kvarståenden som är det tungt vägande verkligheten är idag det kvarstående anomalin vilket Baudillard ger flera exempel på födsel är det kvarstående om det inte är symboliskt återbesökt genom initiation död är det kvarstående om det inte är löst i sörjande utan i det kollektiva firandet av sorg värde är det kvarstående om det inte är reabsorberat och förflyktigat i cykeln av utbyten så och nästa del här heter den spinnande kadaven och här kommer lite koncept som är mycket främmande för de allra flesta jag garanterar att det kommer att vara väldigt främmande koncept för dig med nu kommer vi in på avantgarde ja och det vi ska prata om då är patafysik det är termen som Baudillard använder för att beskriva hur vi ska överlista systemet låt mig göra en snabb förklaring av vad patafysik är åtminstone så som Baudillard använder det på grund av vad patafysik vill förklara är det en term med något oklar definition först ska sägas att metafysik är det som till synes i alla fall ligger bortom fysiken för att ta ett exempel så är din hjärna med sina synapser elektroniska signaler och materia ett fysiskt fenomen men din egen upplevelse ditt sinne verkar bortom de här fysiska fenomenen om den har sin egen existens eller inte är en annan fråga men det är en 100% legitim värld som det kända citatet jag tänker alltså finns jag jag låter vara vittne för sinnet har trots sin mystiska existens en fundamental och djupgående påverkan på världen precis som det fysiska planet ger upphov till metafysiska fenomen menar patafysiker att det metafysiska planet producerar patafysiska fenomen en värld bortom metafysiken grundaren av termen Alfred Jarry Jarry Alfred Jarry gav hundratals definitioner till termen som av sin natur inte kan ha någon särskild eller generell definition eftersom att fenomenet varken är någonting generellt eller särskilt här är några exempel på definitioner som har gjorts om patafysikernas och här kommer den längsta av dem som är väldigt svåra att packa ur vilket är också hela lite poängen med patafysik att det ska vara det, det är naturen av vad det är för någonting och sen kommer jag säga några bara snabba definitioner som är att koka ner de långa definitionerna men ingenting av det kan egentligen träffa på hjärtat av vad patafysik är som att patafysik i sig inte ska ha någon kärna i sig det ska inte betyda någonting egentligen ens betydelse och mening har ingen mening i den här världen då du förstår kanske varför Badiad gillar det konceptet men då patafysik, lite definitioner patafysik är det som är superinducerat på metafysik vare sig inom eller bortom den senare begränsning utsträckande lika långt bortom metafysik som den senare bortom fysik till exempel ett epifenomen som ofta är tillfälligt eller oväsentligt patafysik kommer framförallt vara vetenskapen om det särskilda till trots den vanliga åsikten att vetenskap bara kan vara om det generella så patafysik kommer undersöka lagarna som styr undantagen och kommer förklara universumet som kompletterar vårt eller mer eller mindre ambitiöst kan förklara ett universum som kan vara och kanske borde vara istället för det traditionella universumet eftersom att lagarna som ska ha upptäckts i det traditionella universumet också är korrelationer av undantag och män mer frekventa men i alla fall tillfällig data vilka reducerade till vanliga med undantag besitter inte ens längre heller värdet av originalitet alltså det här är en definition då som är, ja jag fattar egentligen inte så mycket heller men kokar man ner det så säger då Jari som hade gjort den här definitionen då så här, ni har kokat till patafysik är vetenskapen om de inbildade lösningarna så kan ni tänka då varför borde jag gilla den här konceptet patafysik kanske om man tänker på simulation och så vidare en då exempel på en inbildad lösning är då vi alla tänker på klockan som cirkulär symboliskt om man ska rita en klocka väldigt simpelt som en symbol men ur ett annat perspektiv i U-profil så är ju klockan egentligen också smalt rektangulär men ritar du en smal rektangel som likadant kan representera en klocka kommer ingen förstå vad rektangen kommunicerar det här fenomenet av undantag av korrelation i symbolisk konsensus undantagen i representation som i sin representation är lika sann som det generella sättet att representera det vill säga cirkeln i det här fallet det här undantagna sättet att representera en klocka kan då vara patafysik patafysik är också vanligt inom poesi även om patafysiker vill se principen som en vetenskap anledningen till detta är att patafysiker menar att det går i dagens postmoderna verklighet att hitta sanning genom den slumpmässigt arbiträra meningsuppbyggnaden poesi lika mycket som i den rigorösa noga utvalda meningsuppbyggnaden som i då är i vetenskap här menar då Bordiard att de riktigt subversiva tankebanorna och energierna ligger det enda som kan på riktigt ta död på hyperrealiteten vi lever i idag så exempel Bordiard använder för att beskriva hur den här taktiken skulle fungera är vålten bland universiteten i Frankrike 1968 som enligt honom sprang ur en fundamental dissolution insikten att universitetet som institution höll på att kollapsa därför att kunskap höll på att kollapsa när diplom delas ut i alla så förlorar diplom sitt värde meningen med diplomen kollapsar i sin tyngd när alla återigen måste tävla om samma jobb på samma nivå meningen med diplomet vad ger ett försprång i arbetsmarknaden det är samma kollaps av mening som den i media ett mättnad som skapar en gravitation som ett svart hål och gör allting orörligt diplomernas värde är såklart bara simulerat i det att det är värd någonting för att det står så vilket medföljer att värdet hos kunskaperna kopplat till diplomenen också blir simulerade så kunskapens värde kollapsar också vilket förstör meningen med universitetet kunskap gick från att vara makt till att bli en återvändsgränd universitetet var i kris hyperiella institutioner måste som Borgärd nu påpekat flera gånger gå igenom kriser ursakade av medvetet konstruerade brister i systemet för att kunna återuppliva sig själv och inte helt dö ut krisen simulerar den axiom som ger simulationen liv död dessa kriser är tecken på systemets välmående dessa protester som på ytan verkar subversiva är en återvändsgränd protesterna som utbröt var en direkt följd av denna medvetna brist och alltså inte egentligt motstånd utan del av systemets förnyelse protester är inget annat än regenerering av ett ideal om ett möjligt universitet det är när man släpper tag om det här missnöjet som inte är något annat än förlängning av institutionen som man kan göra något verkligt subversivt missnöjet ska inte springa ur hopp om förändring utan ur det fortsatta förruttnelseprocess institutionen redan påbörjat själv detta ruttnande sker såklart inte i verkligheten utan är en symbolisk process som vi ska låta vara mallen för hur socialiteten ska ruttna socialiteten har som Boriad beskrivit kommit lång väg i sin kollaps vilket betyder att ingenting längre kan fly den de medel vi har att slåss med är bara systemets då även även dess list Boriad skrev vi är simulatörer vi är simulakra vi är konkava speglar utstrålad ur det sociala en utstrålning utan ljuskälla utan ursprung utan avstånd och det är i det här taktiska universumet vi måste slåss vi måste slåss mot systemets listiga meganismer av självförvållande förruttelse i samma mekanik med en dubbla taktiken mot sig själv mekanik och taktik som uppstår ur simulakrornas mekanik och taktik patafysik av simulakra så nästa del här då som är den näst sista delen av boken heter då värdets sista tango borde jag diskutera den här delen vidare på diploma och deras värde han menar essens att riktigt värde är kopplat till arbete men i akademin då så är situationen omvänd där är arbete kopplat till värde ett värde som är i förväg bestämt det går att omvända för att både arbetet och värdet i akademin är simulation simulation då vad kännemärke är den här reversabiliteten vilket vi diskuterade i avsnittet om det kvarstående i den riktiga värdens mekanismer när ett arbete förlorar sin mening sitt värde så försvinner också arbetet men när arbetet är kopplat till ett simulerat värde och det simulerade värdet tappar sin mening förlorar arbetet också sin mening men utan att försvinna för när det cirkulerar i ett kretslopp som är oändligt och inte tar slut som i en verklig verkan det blir ett arbete helt bortkopplat från mening och värde då det inte längre varken upprätthåller eller utplånar arbetet arbetet utplånar sig själv i sin skapelse Baudillard menar att det här är en tyst panik bland studenter och lärare som är mycket mer smygande än det vanligare sätt att känna paniken på vilket då är det misslyckandet det här är ett misslyckande utan att riktigt egentligen vara misslyckande det här är ett misslyckande utan att riktigt egentligen vara misslyckande ligger oordning var på det önskade stället det inte finns någonting ligger ordning sista delen i boken så pratar han om nihilism och av sitt ätter om nihilism vilket är intressant med tanke på att han menar att mening har kollapsat vad har det för konsekvens på meningen? hur vi tänker om och filosoferar om nihilism i dagens samhälle. Odiad har diskuterat nihilism tidigare. Han har gått igenom nihilism genom moderniteten överlag. Han menar då att vi idag lever i i modernitet som börjar ungefär i romanticismen. Och vi lever ungefär i det fortfarande idag. Men är på väg över in i, om inte fullständigt in i, postmodernitet. Och postmodernitet betyder ju då efter moderniteten. Som delar upp nihilismen i olika epoker. Och vi är just nu på väg in i en ny epok av nihilism. Så modern nihilism har alltid varit en opposition eller en radikalitet som ett svar på den här problematiken. På en annulerad värdering som är ett upphov till ett utbrett missnöje eller melankoli. Till exempel Nietzsche sända citat Gud är död som startar en metafysisk radikalitet. Man har då stor konsekvens på människans metafysiska existens. Vår plats på jorden och så vidare vänder sig helt på sitt huvud. Och det är då särskilt tvåfasande och två stadier nihilismen gått igenom om man då ska följa Baudrillard's analys av nihilism i moderniteten. Det första stadiet var under romanticismen och upplysningen som förstörde utseendets ordning som koncept. Det här är någonting jag pratar om i en annan bok som man kallar för förförelse. Seduction heter boken. Om du vill läsa den och förstå ännu mer om de här koncepten som man pratar om här. Det första stadiet var under romanticismen och upplysningen som förstörde utseendets ordning som koncept. Då det försökte initiera mening i utseende. Vilket negerar själva meningen med utseende. Att utseende som ordning inte har någon mening. Därför svann alltså meningen med utseende. Det gjorde att den första fasen av nihilism var estetisk. Radikal ytlighet. I opposition mot meningens attack på utseende. Så den typiskt nihilistiska passionen under den här tiden då, under den ytliga fasen av nihilism var förförelse. Det här var enligt Baudiard den största händelsen under 1800-talet. Denna annihilering av utseendets ordning. Det som kom att definiera modernitet. Fasen av nihilism vi har hamnat i idag är då istället den av transparens istället för av ytlighet. Det är snäppet upp. Allting är synliggjort genom analys, tolkning, kodning och kopiering. Ingenting är längre tyst. Det osynliga och det ohörda. Den här fasen av nihilism är varken ytlig eller politisk. Den är i sig inte ens riktigt nihilism. Eftersom att nihilismen var ett oppositivt svar på en fas. Idag finns det inget svar. Ingen opposition. Den enda politiska nihilismen vi upplever idag är den kodade, analyserade och föreviggjorda versionen av ett terror-event. Politisk nihilism då är till exempel terrorism. Jag börjar om där. Den enda politiska nihilismen vi upplever idag är den kodade, analyserade och föreviggjorda versionen av ett terror-event som inte längre är ett event i verklig mening. Då det vi ser av eventet är en kodad, analyserad och föreviggjorda versionen av ett terror-event. Det betyder att eventet nicht har egenskapens exakthet, naturens eco, utan bara den arbitrara likheten. Ett simulerat event, bortkopplat från sanning och falskhet, för att istället ta den hyperiella formen, där sanning och falskhet är meningslöst som oppositionella termer. Hyperiell just för att man tror att det har att göra någonting med riktiga event, i sin arbiträra likhet. Det är i den här världen alla teorier svävar i idag. I den här hyperrealiteten som är kodad, analyserad och så vidare. Vilket också är varför den här fasen av nihilism inte riktigt är nihilism eftersom att den har slukat nihilism som teori. Det är helt enkelt simulation alla poler av termer som vi är vana vid fungerar inte längre. Inte ens nihilism. Så det här är något slags nihilismens nihilism på något sätt. Precis som man fokuserade på utseende i opposition mot meningens attack på utseendets ordning försöker man i opposition på hyperrealitetens attack mot meningens ordning skapa mer mening genom mer kodning analys och förevigande mer innehåll. Vilket är exakt vad jag sitter här och gör just nu. Det är inte i medveten opposition vi återinjicerar mening utan ur en melankoli och missnöje meningens försvinnande skapar. Vilket också såklart egentligen var varifrån den tidigare nihilismen också sprang. I vår naivitet tror vi att mer innehåll skapar mer mening när egentligen är det raka motsatta som händer. Mening förstörs genom återinjicering av mer mening. Denna konstanta injicering av mer material och därmed mening är det som skapar kollapsen av mening och det sociala. Allting kommer i sin mättnad stå still när systemets mekanismer accelererar. När systemets förlust av mening blir alltför uppenbar som i universitetet eller i den politiska skandalen iscensätter systemet sin död för att återuppliva hoppet och tron och med ett fungerande system i det ställe som vi såklart nu vet bara är utbyten av simulatet. Bordeard menar att den enda oppositionen eller nihilismen man kan prata om idag är det här propagerandet av systemets död genom att accelerera dess mättnad så att de måste iscensätta sin död men vi ska då gå snäppet längre än systemets död och dubbla taktiken mot sig själv som vi pratade om för några delar sedan. Sanning är meningslöst som motstånd då det kommer slukas upp av det svarta hålet som är systemet när sanning kodas, tolkas analyseras, förevigas sätts i omloppsbana som vi pratade om i det första avsnittet. Men det var allt jag hade om den här boken. Det har varit en för mig väldigt upp och ner en resa att läsa den här boken. Jag har aldrig läst något så här utmanande det kan jag ju säga rent språkligt och konceptuellt. Några tankar om den spontant är jag tycker absolut att han har någonting att säga till dem om vår tillstånd idag och den har fått mig att ifrågasätta vad jag gör eller fått ins perspektiv på det jag gör vad min plats är i den stora helheten av vad det är att hålla på med en podcast och lägga upp material och så vidare. Är sanning någonting man kan slå små systemet med längre? Enlig bordejad inte. Det är en taktik som inte ligger i vårt universum längre som är i princip helt borta i det system vi ligger i som vi är helt uppslukade av. Jag får väl säga helt enkelt med de orden tack för den här gången tack för att ni har varit med och lyssnat. Tack för att ni har lyssnat genom de här tre delarna av boken som jag trodde från början skulle bli två delar men jag insåg att det snabbt skulle bli tre. Jag hoppas att du själv tyckte det har varit spännande och upplysande att få ett helt annat perspektiv än vad man är van vid. Det är det jag tycker är allra roligast att få helt nya perspektiv. Sen behöver man inte tycka allting är sant eller ingenting. Jag tyckte att det här var ett perspektiv jag kommer definitivt ta med mig och applicera på ganska mycket i min i min vardag egentligen faktiskt. Men vad den gör om du jobbar om du har somnat om du ligger på stranden och solar i något annat ställe än här där det är kallt om du inte går och städar så hoppas jag att du har en fortsatt trevlig vardag så ses vi nästa vecka. Tack för mig! Hej då! Thank you for watching! I hope you enjoyed this video! If you liked it, please subscribe to my channel and give it a thumbs up! See you next time! Bye! Subtitles by the Amara.org community