Transkription ur Aions samling (ljudet hittades inte).
Transcription from the Aion collection (audio not found).
text/simulacra/AboutSimulacraSimulation2_3.txt
Thank you very much. Thank you. That's the message, and the medium is Marshall McLuhan. Good evening, and welcome to Monday Conference, which has often been said to be not so hot. When future historians look back on the 20th century, it's almost certain that one of the statements from this era, which they will treasure for posterity, is the medium is the message. Like most of Marshall McLuhan's statements, it's pithy, apparently simple, and provocative to the point of being outrageous. Another of his propositions is that some media are cool and some are hot. Marshall McLuhan studies the media as a way of understanding what it is that makes us live in the way we do, as a way of understanding society itself. He's concerned with all media, but he's best known for his work on the electronic media, particularly radio and television. He sees them as the extension of our central nervous system and argues that they're leading to an electrical re-tribalization of the West. If there is a mistake, it's electric, of the 20th century, it's Marshall McLuhan. When you say the medium is the message, does that leave any room at all for criticism of individual, say, television programs? Or content. Yes. You see, it doesn't much matter what you say on the telephone. The telephone as a service is a huge environment, and that is the medium. And the environment affects everybody. What you say on the telephone affects very few. And the same with radio or any other medium. What you print is nothing compared to the effect of the printed word. The printed word sets up a paradigm, a structure of awareness which affects everybody in very, very drastic ways, and it doesn't very much matter what you print as long as you go on with that form of activity. You've said that television promotes illiteracy. I'm wondering whether you think that's a bad thing. I don't think it promotes illiteracy. I think it creates another form. I think it creates another form of awareness. Literacy had very strange antecedents, very strange effects on people, and we're only beginning to notice what those effects were now that it tends to be pushed aside. It's long, it's been known for a long time that a reader, for example, the word read, to read, means to guess. Look it up in the big dictionary. The word read-down means to guess, and reading is actually an activity of rapid guessing. Because any word, any word has so many meanings, including the word reading, many, many meanings, that to select one in a context of other words requires very rapid guessing. That's why a good reader tends to be a very quick decision-maker, and a good reader, a highly literate person, tends to be a good executive, because he has to make decisions very fast while reading. And so the very nature of reading calls for quick decision-making. Quick decisions and guessing. And that's what the word means, to guess, to read-down. One last point from me. You said that advertising is the folk art of the 20th century. In what sense is it an art? I think it is a very great art form. It's not a private art form. It's corporate. But it is, the concern of the advertiser is to make an effect. Any painter, any artist, any musician, sets out to create an effect. He sets a trap to catch somebody's attention. Any painter, any poet, any musician sets a trap for your attention. That is the nature of art. Do you think there are any masterpieces of advertising or radio or television in the sense that there are masterpieces? We'll know better in, what, 50 years? What's your guess now? Well, I know that there are. On the other hand, the ones we might select now as the great ads of the year would probably not get the same vote 50 years from now. But do you remember now, Mr. Shakespeare wrote plays that were considered very vulgar and popular entertainment in his own day. And nobody had any criteria for measuring his greatness at that time. He was a popular artist. And TV is a popular folk art. And we have no criteria for measuring it. The measurements that we do use are just the results, bottom line. How many sales resulted from this particular ad. But that's box office. Thank you. Now someone from the audience, please. Yes. If the medium is the message, and it doesn't matter what we say on TV, why are we all here tonight? And why am I asking this question? I didn't say it didn't matter what you asked on TV. I said that the effect of TV, the message of TV is quite independent of the program. That is, there is a huge technology involved in TV which surrounds you physically. And the effect of that huge service environment on you personally is vast. The effect of the program is incidental. Please would you show your undoubted enthusiasm by having your hands up. It really does make it much easier if I can see. I'm sorry to be, yes. Those of us who are McLuhan students know how clearly you define a problem for us. We also know that very often you point to an answer too. Earlier in your talk this evening you spoke about the search for identity through violence. I think we'd all agree now if we ever could afford violence, as weaponry becomes more efficient, we can no longer corporately afford violence. So what do you suggest as alternatives that we offer instead of the search for identity through violence? Dialogue. The alternative to violence is dialogue, which is a kind of encounter interface with other people and situations. But, yes, we live in a world in which we have so much power. In the old days, you could pull a trigger on a revolver and hurt people. But today, when you trigger these vast media that we use, you are manipulating entire populations. And the kinds of violence that we can now exert collectively are such as to require the situation to cool, to write down, cool, cool, cool. And we have, you know, by means of the overkill, we have created a kind of universal peace in the world. The means of destruction are so vast at our command that war becomes unthinkable. So, in the same way, people are cooled off by media and by situations which require dialogue rather than just self-expression. Violence is a kind of self-expression. And so... So that the quest for identity, the person who is struggling to find out who am I, by all sorts of maladjustments, all sorts of quarrels, all sorts of encounters, such a person is a social nuisance, of course. But the quest for identity goes along... with this bumping into other people in order to get to find out who am I, how much power can I exert, how much identity can I discover that I possess, by simply banging into other people. And so that's what I had in mind when I said that the quest for identity is always a violent quest. It's a series of adventures and encounters that create all sorts of disturbance. I suppose, I don't think you have to go very far in literature for examples of it. I suppose Don Quixote is a great popular hero, and Flash Gordon, and Superman. But we're now beginning to get, I'm thinking now of this new show, the Star War, that is the new Hollywood thing that is based on Flash Gordon comics. The bionic man, bionic woman. These are vicarious forms of violence in which young people are trying to discover who am I. I once asked to my granddaughter, one of our granddaughters, who was then six, what do you want to be when you grow up? And she said instantly, bionic woman. This is a kind of violence that permits... You want to discover who you are. I was using violence in a rather large sense of simply encounter, abrasive encounters. Yes. In terms of the figure ground thesis that you put forward in City as Classroom, Professor, in what way would the message that you've given us tonight be different if this meeting, instead of being here in the Sydney Hilton Hotel, were, say, in the centre of the Sydney Cricket, or in the centre of the Sydney Cricket ground? Well, cricket is a very organised form of violence. I would insist on studying the game of cricket as a manifestation of the controlled forms of violence in the community. Baseball or football, any kind of sport, is a dramatisation of the typical and accepted forms of violence in the business community. And so you can learn an enormous amount about the business community by studying the rules and procedures in cricket, or baseball, or golf, as far as that goes. All these games are huge ways of discovering, dramatising, what the society you are in is all about. By the way, without an audience, these games would have no meaning at all. They have to be. They have to be played in front of a public in order to acquire their meaning. A baseball game without an audience would be a rehearsal only, a practice. The game requires a public, and the public has to resemble a whole cross-section of the community. I'm very interested in games as dramatisings of violent behaviour, under control. Then I welcome you all back. Welcome to Överväldigande Radio. Then it's time for episode 6 today. Simulation and Simulacra, part 2. I said in the previous episode that I would read half of the book, but I realized quite quickly that it has to be three parts. It has to be like that. It's too difficult to read and do things in one month. But what you're listening to, and now it's Marshall McLuhan, which is mentioned in the book. And I thought his idea seemed very interesting, so I looked it up a little longer and found interviews and stuff. And I ordered his book. Interesting things to say and applicable in today's society as well, you could say. That was an interview called Medium is the Message from 1977. A 45-minute long something. So, I've cut it up a little bit now, and it's not the whole interview, obviously. So, if you want to listen to the whole thing, then just go to the YouTube and check it out. But then we'll do a recap from the previous episode, a refresh of the memory, actually. I'm going to go through the concepts and principles again now, to refresh everything, and hopefully also be able to boil down the concepts a little, without going through them. The specific subjects I'm going to cover aren't too much. But first, we introduce the concept that fascination for accuracy in simulation can counteract the original practical value of simulation, which is demonstrated in Borg's saga, a story where a map was drawn in the same size as the land, which made the map in its accuracy and precision completely worthless as a map. Today, Bordillard says that many of our simulations have gone through this process. Then he talks about how our world today refers models, instead of that the models refer our world, which then makes our world hyperreal. A concept that he talks about a lot, and hyperreality is when reality and simulation are impossible to differentiate, where they have been more or less integrated, and become a reality, inseparable and dependent on each other. They have, on the metaphysical plane, become the same thing. A practical example is simulation of disease. A good simulation of disease makes it impossible to differentiate between the real sick and the simulated sick, which makes the real sick hyperreal. The real sick simulates its symptoms, as far as we know. To be able to distinguish a simulation from reality is what Bordillard calls the principle of reality. So hyperreality destroys the principle of reality. In the principle of reality also includes differences, dualisms that our world works within and through and with, which in hyperreality then collapses. The first dualism that collapses in hyperreality the first dualism that collapses in hyperreality is the one that is called hyperreality. is just reality and simulation. In simulation of disease, there is also a difference between health and disease. Poles collapse into each other. The steps a simulation goes through are described both in this way. The first step is the reflection of a new reality. Then number two. It masks and removes the natural characteristics of a deep reality. Number three. It masks the absence of a deep reality. And then step four. It has no relation to any reality at all. It is a single, pure simulacrum. A simulacrum is a simulation of a new reality. A simulacrum is a model that builds on another model that builds on another model and so on into infinity. Into infinity, so that you can't find a beginning. You can't find an original model that originated from reality. Models live in hyper-reality. Dimensions where our world's dualisms and differences do not work. Nor the difference between the beginning and the end. Time and space. Models work in an infinite cycle without a beginning or end. An important term to understand is the word sociality. Which, at least how Baudillard seems to use the term, is the summary of how we interact with each other on a personal level. The social relations that are the production of institutions as mechanisms that work in our society. like state and stock companies, war, peace and security and information. All this is basically a social construction that determines how we interact with each other and how we behave in everyday life. How we think and how we feel. The term sociality is like a summary of everything that affects our definition of the self and the relationship of the self to other people. Sen möts vi med konceptet att rädda simulationer Ett sånt sätt är att sätta upp den negativa reflektionen av simulationen En antisimulation Man räddade till exempel etnologi Gör de en slags anti-etnologi Där man simulerade folkgrupperna man ville utforska etnologiskt Innan etnologin upptäckte dem Han pratar också om att rädda politiken genom dess antiformskandalen Eller att rädda konceptet av arbete genom strejk Rädda media genom antimedia och så vidare Ett annat sätt att rädda en simulation är att simulera verklighetsprincipen Alltså att simulera skillnaden mellan verklighet och simulation Baudillard menar att nöjesfält som Disneyland Hjälper till att få det att verka som att det är utanför Disneyland USA och dess socialitet, politiska strukturer, lagar och så vidare Är det som är det verkliga När det egentligen också tillhör den hyperiella dimensionen Disneyland tillhör alltså enligt Baudillards modell Den tredje graden simulation Den maskerar den hyperiella dimensionen Avsaknade det om en djup verklighet i USA Och då går vi in på boken Jag valde ett kort citat här som Det viktigaste innan vi går in på Alla delar då Det är bara mediumet som kan skapa ett event Oavsett innehåll Huruvida det är konformist Eller statsfientligt Ett allvarligt problem För all kontra information Piratradio Antimedia Så, första delen här då I andra delen av avsnittet Bobogeffekten Jag kan inte prata franska Boboog Det är mitt försök till franska Boboog kallas museet I folkmunnen i Frankrike Som då egentligen heter Centre Pompadour Det kallas så för att det ligger I området Boboog Som numera påverkats så av museet Att det nästan blivit en förlängning Av museet Och därför då förknippas med det Museet har blivit ett bibliotek Det är ett bibliotek ska jag säga Ett forskningsinstitut för Musikalisk akustik Inom modernistisk musik Samt ett modernistiskt konstmuseum Det mest kontroversiella med byggnaden Är dess arkitektur Som också designats i Modernistisk funktionalistisk anda Fasaden har vänts Ut och in så att säga Så att alla funktionella delar av byggnaden Exponerats Alla system och cirkulationer Har fått olika färgkoder Klimatreglering Avlopp El- och vattentillförsel Och sen då också människotillförsel Hissar, gånger och trappor Allt det Utgör byggnadens fasad Och även ironiskt nog Dess estetiska form Det är ett enda virvar Av rör, stänger, slangar Bultar, gummi och plast Ytorna i museet Som människorna ska röra sig inom Ska i modern anda vara Polyvalenta ytor Alltså att ytorna ska vara Mångsidiga i sina funktioner Kontrasten och motsägelserna Är många Så som att det genomsynliga Fria och polyvalenta utrymmet Inte alls utnyttjas av personalen Som inte ens har egna rum Då den polyvalenta ytan Ska vara både och inte vara Deras privata personalen Det gör att de mest bara sitter I hörnen Som just inte är hörn Vilket motsäger platsens inbjudan Till fri rörlighet Där de artificiellt då Istället skapar sig sin privata del Vilket då motsäger Ytans uttalade mål Precis som Borgers saga Kartan i sin exaktet Och precision motsade kartans syfte Är här den polyvalenta ytan Så exakt i sin precision Av vad den simulerar Fri rörlighet Att den motsäger Simulationens syfte Precis som ingen använder kartan Som en karta Använder personalen Inte det polyvalenta rummet Polyvalent Den Modernistiska andan Som byggnadens fasad utstrålar Står i kontrast Med konsten som står där inne Man tänker sig kanske Att maskinerna som utgör konsten Ska vara lika moderna som fasaden Som att man ska få se Rymdfarkoster Men istället står man lite Halvt besviken inför Helt vanliga flygplan De gamla tråkiga Maskinära värderingarna i byggnadens insida Står i kontrast Med de nytänkande maskinära värderingarna På byggnadens fasad Allt kulturellt innehåll Innanför byggnadens fasad Ligger ur tiden Då ingenting korresponderar Med byggnadens fasad Kanske hade det mest logiska varit Att ha insidan helt tom Då det i alla fall Skulle spegla den fasadens estetik Eller kanske då Anti-estetik Baudillard menar att Det här är en miniatyr Av socialiteten idag Alla funktioner idag motsäger Sina uttalade mål En av dem som Det fria ordet Det fria ordet skapar idag En sådan mättnad av information Och mening Att de imploderar i sin tyngd Och utplånar varandra Precis som den Polyvalenta ytan Inte blir en frigående och genomsynlig Yta i centrala frihet Båda motsägelserna Utgörs av oss Massan när vi verkar I dessa simulerade system Ta kan man formad Alla och alla Och när vi adalah På ett sätt Allå om vi inte Så behöver vi Några namn Baudillard nämner är Jean Dubuffet Jean Tinguelu Och César Baldaccini Jean Tinguelu och César Baldaccini Jag råder dig att Titta på alla dessa tre konstnärer För att få en känsla av Varför konst det är som stod där inne I can easily say that none of them make visually pleasing works to be painted. One of them even said to make satire on the worthless overproduction today in society by making sculptures of machined parts. Sculptures with form and aesthetic without logic, where the deeper meaning is the absence of it, as an anti-meaning, as meaningless as the overproduction. It seems to be a ongoing theme in general, a kind of counter-culture that acts as a reference for the distant culture and is according to Baudillard a simulacrum of the cultural world. Simulation of the culture's death. What was I? Vår kultur är död och utbytt mot kulturproduktion. Baudillard skriver I slutändan är vår enda kultur... I couldn't take it off for a while. Bläh. Baudillard skriver I slutändan är vår enda kultur... I slutändan är vår enda kultur. I slutändan är vår fid且 en dag i my life. Gleich när jag skriver hem min text, förstår jag, bella varandra själv mot mig själv. ba ha aldrig kämptat i andrarol och längre. Jag kan älskt intebreak på allt i huet. Jag kan inte berätta att livet ist symptomatiskt bara lite and filming. Men när jag skriver i mitt liv så måste jag vara felいたg den utauderl Volheda när jag ser den som verweldig rests. Jag kan inte v distressa mig jobben. comedian based on conscience delicious as getting his world opens up for it. Valenta-rummet. Kultur är en plats för det hemlighetsfulla. Förförelse. Initiering. En återhållen och högt ritualiserad symboliskt utbyte. Ingenting kan göras åt det. Synd för massorna. Synd för Bobo. Museet är ett bra exempel på hur en ordning av simulacra bygger på den tidigare ordningens försvinnande. I Bobo's fall så ger konstverken och fasaden ett sken av att ha en djup mening. Men denna mening är helt enkelt den tidigare ordningen av simulacra. Nu döljer simulacra den av den tredje ordningen då då att mening inte finns längre. I ett sånt tillstånd försvinner distinktionen mellan signifierade och signifierad. De två orden är konceptuellt vad en symbol består av påfunnet då av Marshall McLuhan som jag hade här i intervjun i början. Dels då den världsliga formen det vi ser, vi hör eller känner det kallas för en signifierare. Den blir signifierad när den ges ett koncept som då inte är av världslig utan av psykologisk natur. Både jag menar att det därför är meningslöst att fråga vad som skulle ha stått inne i Boboog för att vad du än ställer där så signifierar det inte någonting. Eftersom att objektet i sig redan är signifierat av den yttre fasaden. Det är vad den tredje graden simulation gör. Utplåna skillnaden mellan objekt och innehåll eller signifierade och signifierad. Dock så är det bara sant om man går med på det officiella syftet med Boboog. Att skapa kultur av djup mening. Men egentligen är det ju det motsatta som händer. Boboog är ett massivt projekt att transmutera kultur av mening till den slumpmässiga ordningen av symboler och tecken. Till den tredje ordningen av simlackra som är homogen med flödena och rören på fasaden och byggnaden. Boboog är att göra kultur av kulturens död. Massorna kommer inte till Boboog för att avnyta kulturen de blivit nekade i årtionden. Utan för att de för första gången har chansen att sörja kulturens död. Självaste fascinationen ligger i den uppenbara antikulturen som inte är någonting annat än kulturdödens apoteos. Massorna samlas här lite och samlas kring en tragisk olycka. Det är inte heller bara personalen som motsätter sig mot ytans polyvalens genom att skapa sina privata icke-existerande hörn, som under våra personalrum. Massan som samlas runt denna kulturella tragedi tar genom sin ogenomskinlighet och tröghet bort polyvalensen i ytorna. De tar bort den ursprungliga meningen med huset. Både polyvalensen och den kulturella tomheten. Huset är så genialt konstruerat att det är i princip oförstörbart genom brand. Det enda de missade om det inte var med mening var att säkra byggnaden för massorna. Vilket kulturen här är menad att inducera. Det byggnaden var konstruerad för på ett praktiskt plan är det enda som är byggnadens akilleshäl då de riskerar att böja byggnadens balkar. Allting med byggnaden är konstruerat så att massorna ska motsätta det syfte. På ett sätt är det alltså inte kulturen som är väntet till byggnaden, utan massorna själva. Utan dem skulle inte denna begravning av kultur vara en ceremoni. Utan dem skulle inte motsägelserna utspelas som verkar vara inskrivna som en del i byggnadens funktion. Bordiard skrev Man måste applådera det här lyckandet av kulturell avskräckelse. Det är sannoliken en revolutionär operation, just eftersom att den är ofrivillig, galen och okontrollerad. Varav en operationär operationer menar att ha död på kultur bara som man vet återupplivaren. Denna kultur har liknande karaktärsdrag som kapitalismen och dess verkanden. Massproduktion av produkter producerar också massan genom arbetsplatsen. Där massan pendlar mellan boende och arbetsplats fram och tillbaka i fasta tider. Det är massproduktion. Inte som en massiv produktion för massorna att använda utan producering av självaste massorna. Bordiard säger också att människorna när de köper produkter i stormarknaden väljer objektsvar till alla frågor de kan ställa sig själva. Eller snarare de kommer själva i respons till den funktionella och riktade frågan som objektet utgör. Sedan påpekar han att Boboog är som en stormarknad för kultur. Det oupphörliga flödet av val produktioner produkter och symboler såväl i stormarknaden som i Boboog skapar ett konstant flöd av massa där konstverken är objektsvar precis som produkterna till salu i en stormarknad. Det enda revolutionära som går att göra mot den här byggnaden som inte bara blir kulturdödens apoteos är att följa byggnadens vilja till sin grav. Vistas fler än 30 000 i byggnaden så böjs och kollapsar den. Frågan är hur planerarna inte kunde förutse en massa i ett ställe som är specifikt designad för att skapa den. Man blir så benägen att undra hur de inte kunde missa det. Eller hur de kunde missa det. Att man nästan kan tro att det skulle vara med flit. Det enda som skulle fungera är att uppsluka projektet med sin egen taktik. Implosion av kultur genom implosion av massan. Den kulturella revolutionen vore att göra det byggnaden byggdes för. Hopa massan till byggnadens bristningspunkt. En taktik. Tyngd och massa. Lika okultiverad som projektet. Det är nog det enda enligt Baudillard projektskaparna inte skulle räkna med. Att vi skulle sörja socialiteten och kulturens död till den grad att vi faktiskt skulle förstöra byggnaden och projektet på det enda sättet som det kan bli förstört på. På dess egna villkor. Villkorslös villkorsföljan. Baudillard menar att vi förstörde vad i ett våld som var friande. Kom ihåg vad McLuhan pratade om våld. Att det är ett sätt för oss att hitta vår identitet. Och hur våld inte behöver vara fysiskt. Enligt McLuhan då. Och det är ungefär så här Baudillard pratade om våld också. Friande var de system som expanderade. Även om det är produktion eller revolution. Detta våld har energi tillbaka. Detta våld till sig är determinerad, operationell och analytisk. Den går att kalkylera då den opererar i vår värld. Våldet vi upplever idag är snarare implosivt. Då det inte är expansion av system som händer utan mättnaden av system som sygger sig åt allt i dess räckvidd. Han jämför våldsamma händelser på jorden med de i stjärnsystem. Där våldsamma explosioner separerar allting till små individuella bitar och vittrar sönder strukturerna genom att spe ut dem med mellandrum av ingenting. Som där i då förlorar sin struktur. Men där bitarna behåller sin operationella funktion och alltså sin individualitet. Implosiva våldsamma händelser vore till exempel svarta hål. Där massan har blivit så kompakt att ingenting i dess omkrets kan ta sig ur och allting inom dess händelsehorisont slukas också upp. Denna förtätning och ökning av händelsehorisontens räckvidd ökar exponentiellt i hastighet och våldsamhet. Istället för att förlora sin struktur genom att späs ut så blir det här istället systemet så kompakta att de kollapsar in i varandra. Till en sån grad att de slutar vara system och blir bara till materia. De förlorar sin operationella skillnad, eller då sin individualitet. Det här är vad produktion av massan är. Massans individuella personer har till en hög grad förlorat sin operationella skillnad då alla opererar i samma system, till exempel inom produktionen, arbete, eller då inne i bo-bok. Så, det var den delen. Nästa del heter hypermarknaden och hyperhandelsvaran. Jag väljer att använda ordet hypermarknad istället för stormarknad för att det är en lek med ord och en bättre översättning för hur Baudillard pratar om koncepten i det här avsnittet. Det är mer direktöversättning från engelskans hypermarket stormarknad alltså vilket Baudillard sätter relation till vad han kallar för hypercommodity eller då hyperhandelsvara. Självaste ordet hyper använder Baudillard som en anspelning på hyperrealitet vilket då ordet hypermarknad och hyperhandelsvaran anspelar på att stormarknader och dess handelsvaror är hyperrealla. Det speciella med stormarknaden är hur till och med vägarna runt stormarknad ibland flera mil cirkulerar kring den. Pilarna på vägarna runt om dirigerar dig mot mitten där hypermarknaden då är placerad. Den är placerad i mitten av en omloppsbana som urbanisering då kretsar kring och där mitten hypermarknaden har blivit en cellkärna som tar emot information från vägarna som då är cellkärnas DNA-sträng som degentropiskt determinerar kretsloppen som hypermarknaden utgör. Jag återkommer till kretsloppen. Vägarna är lika mycket del av hypermarknaden som varorna som säljs där inne. Den är en plats för att skapa en ny socialitet lik den av jobbet där massan dirigeras till specifika ställen på specifika tider. Skillnaden mellan anställning en konstruerad socialitet och hypermarknaden är att hypermarknadens kretslopp som massan passerar igenom är mer slumpmässig i tid och tillverkar alltså en mer decentraliserad massa till skillnad från hur arbetslivets kretslopp har fasta tider vilket gör att massan sändas samtidigt. Massa som passerar hypermarknadens kretslopp är dock samma storlek som arbetslivets massa bara mer utspritt och fungerar i annat fall på precis samma sätt. Hypermarknaden är vanligtvis placerad utanför staden och dirigerar alltså människor bort från innestaden till ytterkanterna vilket är kännetecknet för en modern storstad vars mål är att utöka sin aria för att öka sin kapacitet att hålla massan i rörelse. Hypermarknaden är vad som definierar storstaden vilken är till för att skapa en ännu större kritisk massa. Enkel att kontrollera är att den är negentropiskt determinerad av vägarna som sats ut för massan att röra sig inom. Vägarna är DNA-informationen och hypermarknaden är cellen. Med Metropolis och City är två distinkta ord som inte finns på svenska. Jag översätter heller ordet storstad till Metropolitan än till City därför att Metropolitan närmare beskriver konceptet vi pratar om. Den här socialiteten hypermarknaden är en totalisering av alla aspekter av kroppens funktioner hälsa, arbete fritid, mat och hygien, transportation, media och kultur. Alla livets funktioner ska geografiskt och ekonomiskt centraliseras för att, som du kanske märker, är ett tema i både jag och du i denna bok att skapa den kontrollerade socialiteten vars produkt är massan. Massan skapas egentligen inte bara i produktionen utan i konsumtion som är en direkt konsekvens av produktion. Baudrillard säger samma sak om varorna i en hypermarknad, lika hyperell som massan som han gjorde om konstverkningen i Bob Oog som försöker göra konsten skalbar och produktionsmässigt likt industriell produktion. Människor går dit för att hitta och välja objektsvar till alla frågor de må sig ställa eller egentligen så kommer de själva som svar på den funktionella och riktade frågan som objekten utgör. Vilken plats du än har i samhället vad berättar denna produkt om vem du är och så vidare. Denna funktion är inte till för att vi ska svara på frågorna varorna ställer utan är till för systemutvecklarna att hitta svar på socialitetens kodning genom en slags folkomröstning. Där vårt svar på frågan handelsvaran ställer belyser socialitetens tillstånd och funktion. Allting därinne fungerar som symboler och tecken lika mycket som konstverken in i Bob Oog. Handelsvarorna i sig är reklam. Till och med övervakningssystemet kan inte undgå den här hyperella karaktären då den fungerar ungefär som panoptikonen. Ett perfekt övervakningssystem skulle bli mer komplicerat än företagsmodellen och skulle alltså inte vara gångbart ekonomiskt. Reklamerna är också övervakningskameror i det att de dirigerar massans beteenden. Nästa del här då implosion av mening i media. Den här delen är särskilt fascinerande då media har en gigantisk, avgörande impact på samhället som helhet. På vår världsbild, på socialiteten och vår framtid. Media är på ett ganska bokstavligt sätt vår framtid. Jag känner mig direkt träffad av den här delen. Om teorierna stämmer så bidrar jag på hela antimedia-rörelsen till den här implosionen av mening. Jag kommer lägga lite extra vikt på den här delen då jag finner det extra intressant att få en djup förståelse för konceptet Baudillard målar upp. Då media onekligen har en avgörande impact på varje människas syn på världen, sig själv, institutionerna och samhällsformen i stort som vi verkar under. Baudillard menar då att vi idag lever i ett samhälle där det finns mer och mer information men då mindre och mindre mening. Han sätter upp tre hypoteser kring relationen mellan ökning av information och minskning av mening. Men innan jag går in på dem så skulle jag klargöra en liten viktig nyans i betydelse av orden mening och signifikation. Skillnaden är att ett ord och symboler alltid har en mening men att signifikansen vikten av betydelsen kan skilja drastiskt. Ett ord kan förlora sin signifikans att vi signifierar det mindre och mindre om det används tillräckligt frekvent eller om det får en annan kontext runt sig utan att ordets betydelse då egentligen förändras. Svärord är nog det tydligaste exempel på signifikansens vikt. Under kristentid var fan och helvete mycket mer signifikanta ord än de är idag. Både för att de inte är lika förbjudna ord idag och för att de används ofta till vardags att de förlorat stor del av sin förbjudna status i och med den frekventa användningen av ordet. Alltså har mängden användning av ordet imploderat dess signifikans. Vi signifierar inte de orden längre. Att signifiera är att sätta signifikans på en betydelse. Och vi signifierar informationen i media mindre och mindre i takt med att mängden information ökar. Här kommer de tre hypotesen då då som Baudillard sätter upp kring relationen mellan information och dess signifiering. Hypotesen 1. Information producerar mening, men kan inte kompensera för förlusten av signifikation i varje domän. Man försöker återinjicera signifikation och mening genom att producera mer material att konsumera. Men signifiering och därmed mening försvinner snabbare än man kan injicera. Därför behövs det ett konstant flöde av information för att byta ut media som slutar fungera som signifiering. Det här är då egentligen hela idén med ideologin yttrandefrihet. Media delat upp i individuella celler av sändning. Alltså till antimedia. Som under radions tid var piratvågor. Som idag då kan vara podcast och youtube. Precis som hur man räddar och bevisar etnologi genom antietnologi så försöker man idag med yttrandefrihet som mantra bevisa media genom antimedia. Hypotes två. Eller så har information ingenting med signifikation att göra. Information är en svär utanför mening. Den är av en annan ordning som är strikt funktionell och operativ och som inte ger någon slutgiltig karaktär åt mening. Borde därför inte bli inblandad i en värdebedömning. Den är mer som den genetiska koden. Den är vad den är och fungerar som den gör. Mening är någonting helt annat och kommer i efterhand. Om det här är fallet så finns det helt enkelt ingen signifikant relation mellan inflation av information och deflation av mening. Hypotes tre. Eller, precis tvärt emot, så finns det en rigorös och nödvändig korrelation mellan de två till omfattningen att information på ett direkt sätt förstör mening och signifikation eller att det neutraliserar dem. Förlusten av mening är direkt länkad till informationens upplösande effekt på mening både i media och massmedia. Jämför relationen information och signifikans med pengar och monetärt värde. Ju mer pengar det finns i ett omlopp i ett och samma system, desto mindre värt kommer varje individuell nota vara. Den totala mängden har en direkt förstörande effekt på det individuella värdet. Ju mer pengar förlorar värde, desto mer försöker man kompensera genom att injicera mer pengar i systemet. Men injiceringen kan aldrig hinna i kapp förlusten av värde injiceringen inducerar. På så sätt vill Baudillard att man tänker på information och signifiering. Tyngden av mängden information har blivit stor att signifiering och mening har skiljerat. Den hypotes Baudillard håller vid är den tredje, vilken definitivt är den mest intressant av dem, eftersom att den helt går emot de generella konsensusområder kring relationer mellan information och mening. De flesta skulle nog, i alla fall om man inte gett en tanke eller fått mot sig en argument presenterad för sig, välja hypotes två att information inte påverkar mening. Att det är två helt olika saker och okopplade från varandra. Vi tror så mycket på information Vi tror så mycket på att information skapar mening att vi mäter socialisering efter exponering till media. Att ju mindre vi exponerats desto mer kommer vi behöva socialiseras. Vi tänker på information och mening ungefär som vi tänker på produktion och rikedom. Att även om överproduktionen och svindet är enormt så blir det ett överskott som vi alla kan ta del av. Det är myten hela vår samlevnad beror på. Om den försvinner så kollapsar hela vår sociala organisation. Baudillard menar att den faktiskt redan kollapsar. Just eftersom att medan vi tror att information skapar mening så händer egentligen motsatsen. Information slukar mening och kommunikation av två anledningar som Baudillard då sätter upp såhär. Anledning 1 Information slukar upp sig själv och kommunikation när den iscensätter kommunikation. Först och främst då till exempel intervjun, där man intervjuar och sen ringer någon in och pratar. Alla kan vara med Du är både vittne och innehåll på en och samma gång. Du är både sändare och mottagare. Arrangementet är cirkulärt utan början eller slut så att nyproduktion alltid kan injiceras. Det är den här modellen som föregår kommunikationen vilket är vad som tar bort riktig kommunikation. En kommunikation byggd efter en modell blir automatiskt hyperiell då den är en simulation av en simulation som inte refererar till någonting i den verkliga världen. Enorma anställningar görs för att hålla det här simulacrumet i schack. Det är lönlöst att undra om det här om det är denna brist på riktig kommunikation som eskalerar simulacrumet eller om simulacrumet är där från första början för att sluta någon som helst möjlighet till riktig kommunikation. Som sagt så är det modellen av verkligheten vad som hamnar i det ställe. Bourdiad skrev hyperrealiteten av kommunikation och mening mer riktigt än det verkliga. Det är så verkligheten avskaffas. Tro, tillit för informationen sätter fast sig själva till det här upprepande bevis som systemet ger av sig självt genom att dubbla symbolerna för en icke lokaliseringsbar verklighet. Anledning två. Bourdiad menar att informationen inte bara tar bort kommunikation utan även får sociala att upplösas. Han menar här att information som har en negentropisk effekt på materia i sig om det inte ger effekt på materia då är entropisk och inte negentropisk. Information om ett event är en degraderad form av ett event. Sanning är entropisk i simulationens universum. Det sociala försvinner i massan när massan konsumerar den här entropiska informationen som skapar den hyperreala socialiteten, massan. Bourdiad menar att det här bara är den makroskopiska förlängningen och implosionen av mening på den mikroskopiska nivån av symbolen. Den här implosionen borde analyseras efter Marshall McLuhan formel mediet är budskapet som då är till exempel vad intervjun i början då här heter. Fast på engelska då the media is the message. The medium is the message. Det är en teori om media och kommunikation ur ett sociologiskt perspektiv. McLuhan menar att det är formen av mediet som avgör vilka budskap som kommuniceras. Och är vad som formar samhället, idéer och framtiden snarare än budskapen som kommer ur mediet. Utan mediet skulle inte budskapen finnas. Åtminstone så måste medies att även om budskapet kanske är det som förändrar idéer och framtid så är det mediet som gjorde den idén och dess spridning möjlig. Man skulle kunna argumentera att den framtiden som blir på grund av budskapen är nödvändigtvis en direkt korrelation med mediestruktur. Då det var den som detgentropiskt informerade oss att agera som vi gjorde. Och på ett då sätt format framtiden efter mediets mall. Jag drar citatet jag började avsnittet med igen. Det är bara mediet som kan skapa ett event. Oavsett innehåll. Huruvida det är konformistiskt eller statsfientligt. Ett allvarligt problem för all kontrainformation. Piratradio Antimedia. Subversiva budskap är alltså uppbyggt efter en modell. Vilket gör även Antimedian till en hyperiell form av motstånd. Vilket är just det motstånd som tillåts i den fredliga samlevnaden som vi pratade om i avsnitt 1 av Simulation & Simulacra. Med andra ord en kontrollerad form av motstånd. En form av motstånd systemet förväntar sig. Då systemet i sig är hyperiellt och hopplöst oseparerbart från den fredliga samlevnaden. Även de subversiva aspekterna. Simulation kan bara kontrollera simulation. Amplifikation av ett event spridning genom information är nödvändigtvis också hyperiellt. Oavsett från vilket perspektiv du analyserar eventet. All form av mening har tilltagit det här tillståndet. Även det av motstånd. Användning av budskap i form av medium som nödvändigtvis är föregången av vår modell budskapen filtreras genom till den hyperiella formen kan fortfarande användas på ett subversivt sätt. Det är att implosion av mening till sin spets betyder utplåning av självaste mediet då dess trovärdighet bygger på tilliten till samhällets mening. Implosion av mening betyder även implosion av mediet. Det är en process enligt Baudillard vi måste vara väl medvetna om om vi vill vara verkligt subversiva och inte bara vara det på den hyperiella nivån vi blir tilldelade att delta i kommunikation genom. Implosionen av media är nödvändig men då måste vi förstå vad vi gör också. För att subversionen ska ha en verklig effekt. Likna det med implosionen av Boboogs struktur genom implosion av massan. Konceptet mediet är budskapet kommer till sin spets enligt Baudillard då få mening att implodera in i ett medium. Först och främst kommer mening och kommunikation förlora sig när allting ligger i ett och samma medium. Odifferer... Odifferer... Osvårt ord. Först och främst kommer mening och kommunikation förlora sin mening och kommunikation när allt ligger i ett och samma medium. Odiffererbara från andra medium. Och då alltså från olika budskap. Vilket gör att den funktionella differensieringen försvinner. Alltså individualisering. De andra medien är då särskilt de akustiska som tal och de fysiska som skrift som alla kommer att implodera. Vad som får allting att implodera är den rena volymen av information och dess dragningskraft. Ingen och inget kommer kunna undangå det. Det är också implosion av medierna som sändare och mottagare. Signifierare och signifierad. Information och mening. Varm och kall media. Sanning och falskhet. Allting kommer cirkulera i en enda stor nebulosa. Utan början eller slut. Verklig referens eller geografisk omkrets. Median väljer inte heller någon sida. Media både manipulerar massan samtidigt som den är på massans sida genom att likvidera sin mening. Media både fördömer terrorism samtidigt som de själva är terroristerna i att när de tar upp terroraventen som Boudiad sa, dansar till melodin av förförelse. Boudiad skrev, det är lönlöst att drömma om revolution genom innehåll. Lönlöst att drömma om uppenbare sig genom form. Därför att mediet och det riktiga är nu i en enda stor nebulosa vars sanning är omöjlig att tolka. Det bästa vi kan göra verkar vara att få mening att implodera. Samma koncept som att få Boboogs struktur att kollapsa. Det enda motstånd som inte blir antisimulationens apotios. Vilket bara hjälper att rädda det som han ville förstöra. Slutsatsen är att vi står inför liknande problem som barn står inför. Barn förväntas vara fria självständiga och medvetna samtidigt som de förväntas vara undergivna okunniga, lydiga och anpassade. Barnet stretar emot dessa förväntningar med en slags dubbelstrategi. Däremot förväntningar att vara ett subjekt antar strategin barnslighet totalt beroende tröghet och okunnighet. Mot förväntningarna att vara ett objekt agerar barnet med revolt olydnad och frigörelse. Båda dessa är del av att vara barn och vi ser inte den ena strategin som mer värdefull än den andra. Både i ärd menar vi i den politiska sfären bara ser upp till frigörelsen som om det är det enda som är värdefullt och omstörtande. Att vi ser ner på dem som tar objektpositionen som passiva. Problemet är att systemet är så hyperreelt och imploderat i polerna att den fritalande individen, den som frigör sig själv, också är passiv. Både i ärd skrev såhär mot system vars argument är förtryck och underkuvning är det strategiska motståndet det frigörande anspråket på subjektskap. Men den här strategin reflekterar systemets tidigare fas. Även om vi fortfarande blir konfronterade med det, så är det inte längre den strategiska terrängen. Systemets nuvarande argument är att maximera yttrandefrihet den maximala produktionen av mening. Därav är det strategiska motståndet att vägra mening och det fria ordet. Både i ärd förstod verkligen vart media var på väg med individuella celler av utsändning som är till då för att mätta systemet med information och mening redan för 40 år sedan. Det är ju verkligen onekligen hur media ser ut idag. Den här podcasten låter jag vara ett praktiskt exempel på det. Jag tror på honom i det här fallet lika mycket som jag tror att systemets mekanismer, särskilt den nivån media är på, aldrig är en okontrollerad slump. Så när Bordiard sedan säger att den andra strategin, denna massan, den radikala hyperkonformistiska lydnaden av systemets mekanismer, denna ickemottaglighet av mening, denna dubbla systemets logik mot sig själv är lika värdefullt eller kanske ännu mer värdefullt än en frigörelse så kan jag inte undgå att ta det argumentet seriöst. Hur mycket det än öppett trotsar frihetsrörelsens budskap. Så, här då nästa del. Absolut reklam Ground Zero reklam Idag så konverteras alla former av uttryck till det av reklam är vad Bordiard påstår i den här sektionen. Man menar då inte att allting är reklam i sig uttryckligen, men antar den formen av modell som utgör reklam, det vill säga att den operativa modaliteten är simplifierad som i Bordiard sedan ord är vagt förföriskt vagt i samförstånd. Återigen så applåderar jag hans djupgående och precisa val av ord för att säga mycket med lite ord. Reklam kan i sin renaste form med enkelhet översättas till andra reklamer då mening är så tunn eller icke existerande att den inte fundamentalt på sin individuella nivå skiljer sig från andra. Han sätter det i kontrast med uttrycket av djup innebörd som kan då differensiera sig själv mot andra uttryck med annan djup innebörd. Återigen är det karaktärsdagen av implosion av mening som råder inom reklam. Det är implosion av mening i mediala uttryck som gör det till reklam. Professionell produktion av reklam är bara en episode i dag går all form av uttryck mot reklamens modell vilken är inbyggd i våra medier. Mediet är budskapet. Instagram och Twitter skulle jag säga är utmärkta exempel på det här idag. Alla måste följa den strikta modell av uttryck som mediet erbjuder vilken då ju är snabb, intensiv och lika snabbt förbi, precis som reklam. ... Propaganda är också en form av reklam. Det är reklam av ideekrafter. Politiker och partierna med deras varumärke och image. Det är reklam därför att idespridningen ska vara lika effektiv och förförisk som reklam men fortfarande innehålla djupgående innehåll. En omöjlig balansgång för övertygelse och effektivitet. I Baudrillardts ord då den erbjuder inte signifierade att investera i. Den erbjuder en simplifierad ekvivalens av alla tidigare distinkta symboler och tecken och avskräcker med den här ekvivalensen. Uttrycksformen förenklas genom att förenkla språket. Det språket som är kommunikationens regler och möjligheter. Baudrillard pratar inte om Ludwig Wittgenstein men jag anser att förståelse av hans koncept av språkspel hjälper att förstå utplåningen av variation i mening. Han menade i förenklad form att ett ord eller en mening har innebörd och mening som ett resultat av reglerna i spelet. Det som definierar sporter är dess regler och skulle reglerna förenklats i alla sporter så skulle skillnaden mellan sporterna också minska. På samma sätt fungerar språkspel. Även om hur jag pratar om språkspel nu är en förenklad tolkning av vad Wittgenstein ville kommunicera. Skulle jag ge den djupare mening skulle jag mindre lätt kunna jämföra det med språkspel. Det är hur som helst de här reglerna som idag simplifieras även i den officiella politiska sfären. Reglerna förenklar mening och utplånar därmed dess variation ett karaktärsdrag av implosion av mening. Dock är det inte strikt menat implosion i det här fallet eftersom att det i det här fallet inte är den rena volymen av information som tar bort möjlighet till signifieringen utan helt enkelt bara förenklingen av språket. Om du under en valkampanj försöker sätta fingret på de olika partiernas ideologiska grund enbart genom att analysera deras slogans på affischer så kommer du inte komma så långt. Det här är då typ exempel på förenkling av mening i propaganda. Där propaganda då är idéreklam. Kommunikation är idag bara iscensatt. Särskilt den med samma format som reklam som innefattar nästan all form av elektronisk kommunikation idag. Man kopierar essensen av system med riktig kommunikation som att göra sig förstådd få andra att fokusera på en och med komplikationer som ironi och humor ordlekar, anspelningar och så vidare. Man kopierar endast de aspekterna utan några som helst variationer utanför den här modellen i kontrast till verklig kommunikation som inte är då egentligen så ren i sitt sätt. Den är mindre perfekt. Så den kopierade kommunikationen är mer verklig än verkligheten. Och det är så den ersätter verkligheten så effektivt. Den här effektiviseringen av språk når sin höjdpunkt i digitalisering av språk. Självaste dataspråket vars enda funktion är att determinera programmens funktion. Signifiering är inte ens en del av språket. Det är strikt funktionellt. Om förut dess kraft låg i fascinationen av denna möjlighet till förenkling så har det idag blivit dess begränsning. Baudillard skrev såhär Baudillard skrev såhär Philip Case Dick's Papula Papula är en cellklump en hudklump som jag förstod Philip Case Dick's Papula Det fanns ingen översättning på svenska Transhistoriserad reklamimplantat en slags utsändningsigel en elektronisk parasit som fätter sig självt till kroppen och som är väldigt svår att bli av med men papulan är fortfarande en förmedlande form den är redan en slags inlämmad protes men den upprepar fortfarande ständigt reklammeddelanden För mig låter det här som att de pratar om ett koncept som mobilen idag egentligen passar med väldigt bra in i Till och med Steve Jobs beskrev mobilen som en förlängning av kroppen Mobilen har bildligt fäst sig vid vår kropp Även om den inte fysiskt lever i symbios med vår biologiska kropp så blir det svårare och svårare för oss att sära oss ifrån mobilen Reklam har idag sin närvaro i alla uttryck förlorat sin specifika form Det är ett symptom för ett överutvecklat system ett system som alltid väljer sig självt och kopierar sig Förut var handelsvarorna en reklam men idag kan man säga att reklam i sig har blivit en handelsvara Mediet köper inte reklam med monetär kompensation Idag är det konsumenten som är kompensationen Konsumenten som handelsvara Reklam har på ett sätt blivit en del av socialiteten Inte att reklam blivit det sociala utan att det sociala idag fungerar som en verksamhet Det sociala har blivit en efterfrågan en grupp tjänster Arbete har gått från att vara subversivt mot kapital till att ha blivit en del av kapitalet under tiden anställd Reklam kan göras både för jobb som för det sociala Det sociala menar Bodeado vittras idag bort genom en mättnad av varje individuell cell alla våra enskilda alla våra enskilda mikrouniversum alla isolerade i sin orörlighet precis som massor inne i Boboog blev orörlig i ytan som skulle vara öppen och fri Mättnad av information skapar orörlighet i oss precis som massor inne i Boboog inne i byggnaden Vi är enligt Bodeado missnöjda men mättade okänsliggjorda men redo att spricka Man blir satt i omloppsbana Man blir inkopplad Man blir satellitiserad Så och då går vi över till nästa del som då heter Kloningsberättelse En protes kan antingen vara en förlängning av kroppen eller ersätta delar av den Den som ersätter en kroppsdel en dubbel som Bodeado kallade, kan nästan inte ens sägas vara en protes utan fungerar som individens dubbel Denna dubbel gör så att individen både är sig själv och aldrig kommer vara det igen på en och samma gång kommer alltid ha undvikt döden Han säger att man nu har blivit sin egen dubbel på ett visst sätt en annan version av sig själv som också egentligen är det egentliga självet men som ändå aldrig kommer kunna vara sig själv igen Han jämför det med hur man drömmer om sig själv och hur den drömmen slutar vara en dröm när man försöker efterlikna den i verkligheten Drömmen kollapsar in i verkligheten Men det man tog in i verkligheten är då inte längre drömmen Precis på samma sätt fungerar förförelse i sin mest juristiska form Förförelsen är det självaste fantasin önskan att ta in drömmen i verkligheten Självaste önskan som utgör förförelse är vad som förstör förförelse Sedan då kloning att kopiera en människa in oändligheten där originalet är lika mycket en kopia som kopiorna där originalet skapades utefter sin förmåga att kunna kopieras obegränsat Den blir reducerad till en van i att den nu antagit en basform icke-differensierbar från sina kopior Precis som politiska budskap och deras ideologi inte går att differensiera i sin effektivitet Fortplantning genom att dela en cell på två istället för genom sexuation Det som gör oss till individ är nu borta när det som skapade individen reduceras enbart till en värdelös funktion sexualiteten Den renaste formen av föräldraskap eftersom att den enda föräldern nu är oberoende av den andra Man skulle kunna likna det med en dödsdrift att återgå till en form av fortplantning som ägde rum innan sex Sex är vad som ger liv och på sin andra ände också död Att förneka människan denna funktion är att metafysiskt förneka variation All förändring av detsamma för att enbart sikta mot fortbestånd av en identitet en genomskinlighet av den genetiska koden nu längre inte ens i underkastelse för växlingarna i fortplantning Faden och moden är nu borta Moden existerar i relation till Faden när bådas skillnader blandas i avkomman Denna relation finns nu inte längre vilket lämnar föräldraskap till att bli meningslöst för att tjäna den matrix som är den genetiska koden Subjektet är nu också borta eftersom att dess identiska duplikation ger slut på dess delning vilket endast sker i sexuell fortplantning Klog Simulationen behåller inte heller någonting från dess föregångare eftersom att den per definition av hur den väl till nödvändigtvis bara kan ha exakt samma egenskaper som sin föregångare Alltså är begreppet behålla också meningslöst Lönlöst är alltså begreppet arv eftersom att polen av vad som definerar vad ett arv är nu har kollapsat meningen börjar här ta sin form Kollaps av poler som vår värld och natur fungerar under Kopie av en modell som inte refererar vår värld eller natur En mask till exempel har inga särskilda beståndsdelar eftersom att alla delarna är oberoende av varandra så ingen del är en särskild beståndsdel Varje segment kan brytas av för att bilda en ny exakt likadan mask Precis så som ett fragment av ett hologram kan bli matrixen av det kompletta hologrammet informationen förblir alltid hel i varje segment av ett hologram Helhet är nu också ett lönlöst begrepp om all information kan hittas i alla dess delar Helheten och delen av helheten är nu icke differensierbar Baudiard fortsatte också att säga om kroppen Det är också slutet för kroppen av den här singulariteten kallad kropp vars hemlighet är nu att den inte kan bli segmenterad i ytterligare celler att den är en odelbar konfiguration till vilken dess sexualisering är vittne Sex är så mycket mer än bara en funktion och en fortplantning Utan sex försvinner koncepten individen, moden och fadern kroppen och dess helhet Utan sex försvinner differensieringen polarna som ger dessa begrepp metafysisk mening Ännu ett bevis på hur simulation tar bort mening Sex i sig förlorar också sin mening när den inte används för att blanda den genetiska koden och andra genetiska koder Den reduceras till en funktion som vilken annan funktion som helst som kroppen har icke den differensierbar för någon annan kroppslig funktion Dess enda funktion nu är dess representerbarhet i den genetiska koden precis som alla andra funktioner Från ett funktionellt perspektiv har varje organ aldrig varit något annat än en protes av den genetiska koden en slags simulation men då mer traditionell Den varken förstör avviker eller simulerar verklighetsprincipen Så med kunskapen om den genetiska koden kan du skapa en ny människa i serie inte genom celldelning utan genom dubblering En man vid namn Walter Benjamin sa om reproducerbar konst som den i Bobbog att vad den förlorar är sin aura sin singulära kvalité av här och nuet vilket då är charmen med konst Man kan säga att konstformen nu är kommersiell istället för estetisk att den på estetisk form är likvärdig med schampoflaskan Både den kommersiella konstformen reklam och den estetiska har en fälla i sig som ska fånga din uppmärksamhet Det som skildrar den två är charmen av det unika det som reproducerbar konst inte har I sin mest extrema form av reproducerbarhet förlorar konstverket sitt original då den är uttänkt redan från början som en funktion av deras obegränsade reproduktion Reproduktion kommer före produktionen Den här omkastningen görs möjlig av teknologin En teknologi som till en början skedde utanför människans kodning och bara påverkade människan på ett symboliskt och metafysiskt plan Den slags protes man tänker på i vardaglig term Baudillard väljer att kalla den för exoteknisk i vad som händer i kloning en företeelse som då istället är esoteknisk alltså att det nu är det interna systemet Det esotekniska har gått från att vara hård teknologi till mjuk celler och DNA genetisk och mental mjukvara som nu påtvingar sig själv som den ursprungna modellen originalet en modell som endast kan vara reproducerbar Denna reproducering denna kopiering av samma cell är samma process som metastasen i en cancercell Den obegränsade fortspridningen av en bascell äger rum utan hänsyn till den organiska lagen för helheten som bascellen då är en del av Kloning fungerar på samma sätt där systemet nu inte kan motstå sitt förnyande av detsamma en okontrollerad spridning av en och samma matrix Växlingen av olika modeller sexualiteten var funktionen för spridning som skulle förhindra denna sorts spridning Baudrillard går sedan vidare med att beskriva de olika stadierna proteser går igenom vilket genom teknologins utveckling integreras allt mer med vår essens teknologins teknologins användningsvärde mäts ofta genom hur bra förlängning eller ersättning av kroppen teknologin är teknologi är med andra ord mer eller mindre avancerade proteser han använder solbränna som exempel i det första stadiet gör vi solbränna genom att helt enkelt sola den mest oteknologiska men ändå en enligt Baudrillard onaturlig användning av ett naturligt medium som nu blir en protes av kroppen långt utanför kroppen nästa teknologiska steg är att använda halogenlampan vilken förändrar och förflyttar protesen betydligt närmare kroppen när vi börjar använda piller och hormoner tar vi in protesen i våra kroppar och manipulerar kroppens funktioner inifrån det sista steget är att solbränna huden genom genmanipulation en protes som nu inte är extern utan integrerad i helhetens system den passerar nu inte ens vår fysiska kropp det som passerar vår fysiska kropp är inte protesen utan det som manipulerar DNA informationen nu gör man självaste mallen för vår helhet till en protes och sen sista delen här i det här avsnittet hologram en fortsättning egentligen på konceptet med kloning om en exakt tredimensionell projektion av en människa är framför dig så kommer du kunna passera genom hologrammet med din hand vilket är tecknet på immaterialitet och därmed simulation men att passera genom det är egentligen bara ett perspektiv man kan lika gärna säga att det är hologrammet som kan passera genom dig vilket betyder att du nu också är ett hologram om det är såhär man definierar hologram den hyperiella simulationen gjorde dig hyperiell så skillnaden med hologram och materia har nu kollapsat konceptet dubbelar han menar att en dubbel är någonting som lever i varje ting dess exakta liknelset till sig själv ungefär som speglingen i en spegel är en dubbel av objektet den reflekterar den är en exakt kopia av objektet kastad av objektet själv den är exakt likadan som objektet för att dess källa är objektet som att kopian i spegeln är objektets förlängning Boudiad menar att alla objekt har teoretiskt den här möjligheten att likna sig själv exakt på det här sättet han skrev dubben som levde i djupet av dig av din kropp av ditt omedvetna vars hemliga form matade din fantasi på villkor att det skulle fortsätta vara hemligt hologrammen menar Boudiad simulerar den här exakta den simulerar den här exakta spegelbilden precis som bilden i spegelbilden egentligen bara är ljus är hologrammet också bara ljus men skillnaden är att medan spegelbilden springer ur originalet då springer hologrammet ur dioder och dator processering den har inte, den springer inte ur någon slags original då ett simulacrum med andra ord därför kan man inte hur snarlik man än gör hologrammet till originalet eller det den försöker referera prata om exakthet man kan enligt Boudiad inte ens prata om liknelse när ett objekt är exakt som någonting den egentligen inte refererar som då till exempel i ett hologram så är det omöjligen exakt som det det är bara lite mer exakt det finns inte liknelse lika lite som det finns exakthet han skrev det som är exakt är redan för exakt det enda som är exakt är det som når sanning utan att ens försöka en spegelbild då kan man säga når sanning utan att ens försöka den är en exakt kopia av originalet utan att ens försöka det är helt enkelt vad en spegelbild den är för någonting den behöver inte ens försöka till skillnad då från ett hologram det är det här tappra men omöjliga försöket till liknelse och exakthet som är hologrammet en kopia av dig holografiskt kommer aldrig vara en kopia av dig även om den närmar liknelse när den verkligen försöker men vad den gör är att förstöra dubben som är med dig medfödd och göra den hypergel ställer du dig och hologrammet framför en spegel kommer en spegel som bara kan se speglingen inte kunna veta vilken som är speglingen exakthet av hologrammet och vilken som är speglingen exaktheten av dig alltså har din dubbel blivit hypergel i och med den här kopian av dig i hologrammet då är det slutet för det här avsnittet det blev ganska långt och det tog ganska lång tid att förbereda det också jag är glad att jag kom igenom det jag hoppas att ni det är jättemycket koncept att gå igenom och det är svårt att koka ner det i sina enkla termer precis som jag pratade om i avsnitt ett och det är nog inte ens meningen att du ska förstå allting på en lyssning det kräver flera lyssningar även om jag översätter på svenska och slutar använda så många av hans jobbiga ord ibland använder jag och även jag jobbiga ord bara för att det inte ska bli så lång text och lång beskrivning av allting, av det han säger så jag råder er att lyssna på allting igen om du tycker det är intressant jag hoppas att min röst någorlunda bär igenom det långrandiga som kan bli ibland men ja vad den gör om du nu sover eller om du jobbar eller om du är ute i solen ute i vädret eller om du är med någon vän eller vad den gör så önskar jag en fortsatt trevlig natt dag, arbetsdag ledighet eller någonting annat vad den gör för någonting så får jag tacka för mig för den här gången och på återseende hejdå bye bye bye bye